När jag var liten hade min mamma ett gäng väninnor som hon träffade ofta och gärna. Åttan kallade dom sig, kan du lista ut varför ;)? Jag som var lite av en iaktagare och alltid ville vara där min mamma var fick , bara jag var tyst, sitta i soffan och lyssna på deras prat. Oftast somnade jag till deras röster och glada skratt, ett härligt minne.
En av dessa "tanter" kunde jag knappt slita blicken ifrån, jag tyckte att hon såg ut som en höna! Det var något med hennes ansiktsform. Det jag minns mest är att hennes kinder var röda och såg ut som juläpplen, ansiktet rätt så litet och runt, halsen lång och smal.
För någon vecka sedan var en fotograf från kommuntidningen på vår förskola, han tog en massa bilder och intervjuade min chef och oss pedagoger om vår nya fina förskola. När sen bilderna blev mailade över till oss för att vi skulle kunna få ett godkännande från föräldrarna att de fick publiceras så hade HÖNAN återuppstått!
Och det var JAG!!! En rent förskräcklig bild på HÖNAN /jag med näbb och allt/ som ger ett stackars barn frukt.
En av mina arbetskamrater, en i vanliga fall riktigt gullig tjej, skrattar så hon nästan trillar omkull. Jag bestämmer snabbt att om föräldrarna får godkänna publicering så får jag det också, basta! Jag gömmer undan bilden. Som ändå dyker upp till omgivningens glädje. Så tillslut slänger jag den.
Idag kommer samma glada arbetskamrat storskrattande mot mig med tidningen i högsta hugg.
HÖNAN är med i tidningen!!!
Ääh läggägg!!!
6 kommentarer:
Nääääeeeee men hjärtat! Då gör du bara som så här ... åk runt nu ikväll och köp upp alla tidningar. Rensa tidningsbutiker och Pressbyrå och 7/11. Det bör gå på några timmar och du hinner hem lagom till jobbet börjar ;)
Eller också ... skit i det. Du är vackrast i alla fall och faktiskt - hönor har jag alltid tyckt ser lite stolta och pillimariska ut. Så det gör inget det heller ;)
PUSS!
Christina, *L* du é snäll du.
Jag ska kanske lyda ditt råd och åka runt å rensa upp...eller så låter jag det bara vá.
-för hönor är stolta & pillimariska!
Ha ha ha. Förlåt, men jag garvar läppen av mig. Jag har löst det där problemet = aldrig med på bild!
mona, du är förlåten :) och jag håller fullständigt med -aldrig med på bild....igen.
mohhaahhaaa...jag skrattar nästan fortfarande...;-) Du skulle ha sett mig nere i personalrummet när jag upptäckte det, jag var nästan lugn när jag kom upp till dig! flåt men jag tycker du är fin på den bilden :-) Jag då, jag ser ut som sju svåra år som sitter och delar ut äpplen...haha tur att det inte är någon storsäljande tidning vi fastnat i du och jag! Ses imorgon!
Emma, OK! skrattade du ÄNNU MER i p-rummet??Tror inte att det är sant!
Ingen storsäljare!!?
Nänä, bara varje j-a kommunanställd FÅR tidningen just nu...
Håller med, det är rätt så kul FAKTISKT!
Skicka en kommentar