Kreativitet

Vad är det? Ja, lite olika för olika personer såklart. Men är det något som man har inom sig och som behöver väckas upp? För oss som inte är någon Amadeus eller annat geni som föds med det och inte kan stoppa in det i sitt innersta utan att det hela tiden sprudlar över är det kanske så? Ja åtminstone ibland kan det nog behöva väckas upp och ges de allra bästa förutsättningar.

När jag var en liten tjej på sådär tre- fyra år så beundrade jag mina äldre bröder mycket. Leif som alltid busade med mig och retades, han var då cirka 16 år och Bosse som det här ska handla mer om var 18-19 år. Bosse var helt otroligt bra på att teckna. Både med blyerts och med bläck. Han hade bland annat en fotobok med svartvita närbilder på människor. Helt fantastiska bilder tagen av en fotograf med känsla. Dessa tecknade Bosse av, med skuggor och rynkor, tärda och rynkiga ansikten, smutsiga gruvarbetaransikten där nästan bara ögonen syntes. Brevid honom vid skrivbordet stod jag, med beundran, och såg allt växa fram. Jag ville också, såklart! Pennor och papper plaserades framför mig. Jag började forma mina verk, förmodligen var det ansikten eftersom det var det jag sett honom göra mest. Det minne av denna stund som jag har kvar ännu är att jag inte fick till några skuggor på mina ansikten! Du vet skuggor som tecknaren gör för att ansiktet ska bli levande. Det blev hårda streck som inte gick att sudda med fingret?! Jag lagrade i mitt undermedvetna det inom mig som en kunskap. -Jag kan inte få till skuggor när jag tecknar. Denna kunskap hade jag absolut ingen aning om att jag ens tänkte på då. Cirka 20 år senare i ett kreativt skapande klassrum på lärarhögskolan i Solna så utropar min inre treåring HEUREKA!! -Var det därför det inte blev några skuggor!?
Min bildlärare har tagit upp en ask med blyertspennor samtidigt som hon visar så säger hon att dessa är till för teckning och just i denna ask finns pennor med hårdhetsgrad från 2-9B, B, HB, F och H!!
Hon tar upp en penna ur asken, drar ett tjockt streck på blädderblocket och med sitt finger gör hon den rörelse med pekfingret som jag sett min bror göra så många gånger.

Inte ett ont ord om att min bror gav mig en helt vanlig j-a penna, han var ju rädd om sina fina pennor, såklart.
Men jag har ändå haft med mig denna upptäckt i mitt bagage som en tanke en erfarenhet. En bra att tänka på erfarenhet eftersom jag har tre egna barn och jobbat med barn i massor av år.
-Varför inte ge barn rätt redskap direkt? Så långt det går...såklart.
Inte för att de kanske ska bli ett nytt ungt geni, utan för att de ska få känna känslan av att om man får rätt material i sina händer så blir det så mycket roligare och kreativiteten stärks.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Heureka