Jag har minnen från min barndom, att vi färdades i bil på krokiga vägar till mormor och morfar. Jag tror att vi var där ofta. Jag satt i morfars knä i gungstolen, så tryggt var hans knä, så trygg var hans röst.
Jag fachinerades över att han snusade och när han slängde sina prillor i vasken tittade jag med stora ögon på något som såg ut som en liten svart pärla. Vid ett tillfälle tvingade jag min snälla morfar att jag skulle få smaka snus, för jag tänkte att om han tyckte att det var gott så skulle jag också tycka om det, vi älskade ju varandra...men bl-ä-äk det var starkt och äckligt! Jag fick knappt bort smaken från munnen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar