Jag stiger upp ur en säng. Är glad att något är över. Jag tittar ut mot en dörr formad som en valvbåge ljuset från rummet utanför är varmt och starkt. När jag går mot dörren upptäcker jag att jag endast är 6 centimeter lång! Jag bor precis under taket till en stor sal med stuckatur i taket och med stora höga fönster som släpper in massor av ljus.
Jag ska lära mig att flyga. Min inre lärares röst peppar mig hela tiden.
-Jaa, det är bra!
-Precis så!
-Jättebra!
Jag tar tag i persiennsnörena vid varje fönster och svingar mig vidare.
Jag har en jätteskön och glad känsla i hela mig.
Helt plötsligt så dimper jag ner på en kläddstol. Tyget och stopningen är så gamalt att jag åker rakt igenom och står på botten av stolsitsen. Där inne silar ljuset in lite dovt, spiraler och damm runt om mig.
Tittar upp och ser revan i tyget. Hoppar för att komma ut men hålet är aldeles för högt upp. Mina vackra stövlar med pärlemor klackar gjorde nog hål i tyget konstaterar jag.
Då börjar min inre lärare att prata igen.
- Såå, var inte rädd, det här går bra!
-Gör bara precis som du gjorde när du flög där uppe.
Jag fyller min kropp med känslan som jag hade när jag flög och kommer upp direkt.
Nästa sekvens.
Jag landar i en jadegrön plychsoffa som är glitter beströdd. Sitter där /är fortfarande lika kort/. Jag njuter av att tyget är så mjukt.
-Jag är hemma!! Jätteglad i helakroppen!
2 kommentarer:
Är det sant? Vilken otrolig dröm!! SÅ många olika saker som poppar upp i min hjärna som plötsligt blir amatörtydare ;)
Ja visst är den helt otrolig. Jag kommer sällan ihåg mina drömmar men den här var så otrolig så jag har inte kunnat släppa den.
Att tyda den kan jag inte men lyssnar gärna på dina tankar.
Skicka en kommentar