Läser en dikt...

och blir helt tagen av orden...

Inom mig bär jag mina tidigare

ansikten,

Som ett träd har sina årsringar.

Det är summan av dem som är "jag."

-

Spegeln ser bara mitt senaste ansikte,

jag känner av alla mina tidigare.

*

Tomas Tranströmmer

*

*