Min lejonunge...

..som från första dagen charmade hela sin omgivning med sitt glada humör och goa leende. Tummen var bästa vännen och med den i munnen flöt du bort i någon slags nirvana. Det var en riktigt stor lejonunge som föddes på Lulè BB den 12/8-80. 4170 kg och 55 cm över havet!!

Kanske var det också därför du var så nöjd och glad. Sov gärna länge-länge åt en slurk för att sen sova igen. Vi behövde aldrig vara orolig för rivalitet om föräldrar gunsten när Camilla fick ett syskon på grund av det. Jag hann bli pigg och glad efter graviditet och förlossning, så allt var he-elt perfekt.

Sen strax före tre årsåldern så började din trots perioden av stora mått. -Vill inte dè!! -Jäla pisspotta, får jag inte som jag vill så skriker jag följt av ett illvrål!! Allt kunde bli fel, från toalett besöket då du ibland /ingen visste när/ skulle spola själv och nästa gång inte brydde dig. När jag hämtade dig från "dagis" ville du bestämma att du skulle göra allt annat än gå hem. Jag vet inte hur många gånger som jag tyst för mig själv frågade

-Är det du eller jag som bestämmer? Jag bestämde mig för att det var jag och fick fler än en gång ta hem dig skrikande. Dina ytterkläder under ena armen du under den andra. Men du var allt utom långsint.

När du närmade dig hemma och såg en kompis så ville du ju leka och kunde inte riktigt förstå varför du inte hade ytterkläder på dig. Jag fick svälja min ilska och ta på dig kläderna för att du skulle få leka. Bättre att du var go och glad och lekte ute än tvingad att vara inne med mig för att du skulle få ett "straff" för att du trilskades.

På "dagis" hade man lärt sig att man skulle hålla det lilla barnet i famnen när det var argt, så att det kände att man brydde sig om. Du blev galen av ilska och jag fick be dem att snabbt sluta med det -låt henne vara! Du ville vara ifred med din ilska. Och mycket riktigt en stund senare kom du mjuk och go.

Att lära sig att cykla var inget du hade bråttom med och när du som 5 åring tyckte att det var dax så styrde den /inte du/ mot allt som ögonen föll på och gunåde den som skrattade

- så händer det var din replik.

Min kusin Lena tyckte att du var så lik Trixi i familjen Flax som var en känd seriefigur då, jag tyckte nog mest att du påminde om lilla My i mumindalen ;).

Grannen hade förutom en dotter som var din och Camillas bästa kompis en stor och vit samojed. Demon hette den. När ni skulle in till kompisen så stod Camilla gärna bakom dig, som orädd föste den stora hunden åt sidan så att ni kunde komma förbi.

Som den språk begåvning du är så hittade du tidigt på ett eget språk -Lades sidola finell löd de ord jag kommer ihåg. Vad det betyder? Ja, säg det den som vet. Sen kom du på att du var fena på att prata baklänges, så vi har ofta roat oss med att säga ord som du blixtsnabbt sagt baklänges.

En hel del resor har det blivit för din del och jag tror att språkstudie tiden i Florens var en alldeles underbar tid och månaderna med Tola i Kambodja de mest lärorika min skatt.