Tid till eftertanke.

Som du nog redan har listat ut så älskar jag min lediga onsdag, dagen som jag kan disponera hur jag vill. Förra veckan åkte jag iväg till Slottsträdgården Ulriksdal för att få inspiration och för att handla till min eftersatta trädgård. Jag hittade vacker ljung och lite annat som jag inte vet namnen på. Det gick rätt så fort att få ner det i krukor och låda sen när jag kom hem, så jag undrar varför jag var tvungen att vänta så himla länge innan jag fick det gjort? Och snyggt blev det också!

Senare gick jag iväg på min efterlängtade stavgångspromenad. Det var då jag fick en obehaglig flash back.

Jag gick och njöt av den sköna solen och alla de vackra färgerna. När jag stavgår så är det en stunds meditation, tankarna åker i vindlande gångar och ibland blir jag förvånad -är jag redan här? Jag har missat en del av vägen för tankarna varit på en helt annan plats. Det är så skönt!

Då möter jag plötligt mig själv! Och tiden stannar ett ögonblick.

Vad då möter mig själv? Och vad då tiden stannar?

Den som var jag en tid efter det att jag hamnat i eller bakom den berömda väggen.

Jag mötte en person med svarta solglasögon /ja just denna dag kunde de ju i och för sig behövas för solens skull/.

Hon gick lååångsamt lååångsamt med stel gång. Armarna hängde rakt ner från kroppen.

Ingen energi! Knappt nått liv fanns det där.

Det känns konstigt...

Det var jag då...

Ibörjan orkade jag med nöd och näppe de tio metrarna till vår brevlåda.

Sen när jag blev något "bättre" så gick jag en efterlängtad långpromenad på sisådär en halvtimme. Jag orkade nästan inte hem....

Det tog flera dagar att återhämta mig efter den pärssen.

Min ork var lika med noll och jag insåg, om än motvilligt, att det skulle ta tid att komma igen.

Så min plan blev att jag skulle gå typ 7-8 minuter ut från mitt hem och tillbaks skulle ta ungefär samma tid. Sen skulle jag öka på det allt eftersom jag kände att jag orkade.

Jag kan väl lungt säga att det tog tid att komma dit där jag är idag. Idag då jag utan problem går en timmes promenad med eller utan stavar och glömmer bort att jag går...

Det var nyttigt att se mitt "gamla" jag gå där. För jag har inte själv insett, förrän vid detta möte hur j-a envis jag har varit.

Och att det gett resultat!