under den rena tvätten i tvättstugan låg de tre bortappade gardinupphängningsanordningarna. Ja, sådär i mitten, så någon måste ha lassat ur torkskåpet och lagt allt åvanpå...
Innan jag började skälla på de två som jag misstänkte här hemma så tog jag ett djupt andetag det brukar hjälpa, för då hinner jag tänka till en sekund till.
Och jag kom fram till det att denna någon måste vara jag /även om jag inte alls minns det/ om inte något radikalt nytt har hänt här hemma. För sonen rotar bara runt bland den rena tvätten i jakt på strumpor eller annat att ta på. Han skulle aldrig lassa ur torkskåpet för att hänga upp nytt.
Och maken har jobbat sent hela veckan och brukar till skillnad från mig ha bra minne, även om han har mycket att göra. Så han måste också anses som oskyldig.
Snuvad på att få skälla och fundersam över hur jag kunde glömma, satte jag mig vid symaskinen och fållade.
Det blev jättefint!
Bild kommer sen.
4 kommentarer:
hahaha vicken tur att du inte skällde då hahaha , ja du ser va man kan hitta på, antaglig har man för mycket i huvedet*kram* ska bli kul o se bilden;)
"Snuvad på skället"... tycker mig känna igen det där, ganska mycket! Här... jag... minnet... vem jag?
Men ALLT kan man ju inte komma ihåg.. hålla reda både på sig själv och resten av familjen blir bara för mycket att hålla i huvudet ibland, tror jag!
Ha en fin och varm 1:a advent, min vän... och din kram värmde mycket här borta hos mig! Så jag skickar en stor kram tillbaka.. och hoppas den värmer dig i vintermörkret...!
Monica; Ja, jag vet inte om det var för mycket i huvudet precis;)...Men så snopen jag blev när jag absolut inte kunde komma på vart jag lagt grejerna. Kram
Elisabeth, Nä just det, allt kan man ju inte komma ihåg ;)haha!
Tack för kramen och den värmer så gott, önskar dig en skön 1;a advent. Hoppas att snön ligger kvar hos er, det blir liksom mer stämning då, här är det höstrusk. Burr!
*kram*
Skicka en kommentar