onsdag 28 november 2007

När månen lyser klar,


stjärnorna gnistrar på himlen och det börjar närma sig december månad. Då påminns jag om mina barndoms vintrar i norrbotten.

I mitt minne så var alla vintrar helt undebart snörika. Mycke lektid tillbringade jag och mina kompisar utomhus i snön. Att det knappt var dagsljus tänkte vi aldrig på. Vi byggde snökojor och snölyktor. Låg på rygg i snön och gjorde snöänglar.

När vi var helt slut efter all lek så låg vi stilla, tätt tätt ihop i snön och tittade upp mot den svarta himlen, där månen lös upp som en stor ficklampa och alla stjärnor sprakade och gnistrade. Ofta, ofta såg vi en stjärna som föll och då önskade vi oss snabbt något som vi inte fick avslöja för varandra, för då skulle det inte slå in...

Och tänk så vackert det var när norrskenet spred sitt sprak över himlen, vi låg i snön och fantiserade medan kylan färgade våra kinder friskt röda.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Nostalgiskt verkligen.. visst minns man sina barndoms vintrar, de var mycket vintrigare än de är idag:-)
Härligt berättat.
Yjing o ha de fint:-)

✿Ewa sa...

Pialotta; Hej och välkommen! Kul att du lämnar avtryck :).
Ja i minnet är allt så mycket mer.
Mer snö, mer sommar...!
Ha det så bra!

Monica sa...

ja det gjorde jag med , var ute hela tiden, bygde kojo´r o lyktor, och snöänglar ! nu vet ju inte ungar vad detta är ,iallefall inte 08 orna ;)
*synd*

✿Ewa sa...

Monica; barnen är nog ute rätt mycket numera också MEN skulle väl helst ha simdyna på, som det regnar hela tiden ;)