söndag 18 november 2007

På skör is...

...har jag gått hela veckan. Bara väntat på om -det ska hända. Men allt har gått helt perfekt! Och jag är så glad och lycklig. Vad som har hänt, eller rättare sagt inte hänt?

Jo den här veckan har stress och arbetsmässigt varit årets peak. Fem nya barn och föräldrar har skolats in under fyra intensiva dagar plus att jag har fått en ny kollega samtidigt!! Hemma har det målats och fejats vilket varit ren avkoppling i jämförelse.

När nya föräldrar och barn kommer så behöver vi pedagoger vara till 175% fokuserade...så ser jag det ialla fall. När jag får en ny kollega så vill jag att hon/han ska känna sig väl mottagen och undan för undan insatt i hur vi arbetar.

Men som det blev nu så kom alla 11 små och stora personer samtidigt. Jag gillar det! Verkligen!
Känner i mig själv att jag har så mycket kunskap nu så jag bara njuter av att lotsa stora och små in i denna, för många, nya värld.

Men efter det att jag blev ordentligt utbränd, så har den del av min kropp som jag inte rår över haft en helt annan åsikt än jag. En helt vanlig liten upprymdhet har min kropp tolkat som -OJ!! NU ÄR JAG STRESSAD och jag har istället för att exempelvis njuta av att någon jag gillar ska komma på besök varit tvungen att gå och lägga mig. HUR KUL ÄR DET?? I början av den perioden så var jag så borta så att jag inte reflekterade över det. Men senare, när jag började anse mig som frisk (hehe! vilken dålig självkännedom jag hade) så blev jag så arg, jag låg i sängen och resonerade med min kropp. -Và tusan reagerar du så här för? Jag vill ju bara ha kul! Fattar du inget?!

Så inför den här veckan har jag både varit förväntansfull, men också smått oroad. Ska jag hålla?

Och det funkade!!

När jag kände av att energin var påväg att ta slut så fungerade det att ladda batterierna genom vila. Kroppens egen utsöndring av cortisol/stresshormon har kommit i bra balans. Den är väl fortfarande något "felkopplad" och jag behöver tänka mig för hela tiden, men jag kan känna att jag är på helt rätt väg.

Yezz yezz yezz!

3 kommentarer:

Monica sa...

va duktig du är som tänker på dig sjölv så där ,jag borde också tänka så ,kanske komma isäng i tid osv ...

✿Ewa sa...

Bloggoholic; Jag vet inte om jag är så duktig precis, men jag vill aldrig aldrig må så dåligt igen på grund av att jag inte lyssnar på kroppen och själen. Att komma isäng i tid kan vara en viktig sak.

Maria sa...

Roligt att du tänker så om nya barn, föräldrar och arbetskamrater Stort + till dig! du verkar vara en helt underbar människa, dom föräldrar som får dig till fröken till sina barn har det bra ;-)

Jag jobbar också inom barnomsorgen och har gjort länge, både i skola ocvh förskola men jag lagar maten och i köket sert och hör man mycket som du vet :-)
Om alla hade ditt sunda tänkande skulle förskolorna fungera bättre :-)