Bara tryggheten i att veta, och att se, att de har det bra... ja, då kan man faktiskt klara sig ett bra tag framåt, till och med utan den viktiga kramen!
Tack och lov för teknikens under! Tänk vad snabbt det gått ändå! När jag var i USA 1994-95 sa en av mia lärare att han hade "något" på sin dator som jag kunde använda för att kontakta Sverige. Jag visste inte vad det var och först efteråt har jag förstått att han menade e-mail. Men jag kände ingen som hade en e-mailadress.
I de amerikanska datasalarna användes "moderna datorer" med svart skärm, gröna bolstäver och en stora mjuka floppy-disketter (typ 1*1dm!). När vi skrev ut vår text var pappret beige-randigt och kantades av en perforerad remsa med flertalet hål.
Jag håller varken med om att Amerika är ett land att se upp till (kanske se upp för!) eller att det var bättre förr?
Fotnot: Jag älskar New York och mina vänner där, men det är ett stort land där många olika etniska grupper ska samsas och med en rad falska karismatiska politiker som verkar avlösa varandra.
Monica; Ja det är så himla bra! Men väääääldigt långt borta som sagt. *Kramar* Elisabeth; Ja, du har så rätt! Ha en vacker dag/kväll du också Hjärtekramar Camilla hjärtat; Ja du, det var inte så länge sen och jag minns hur sällan vi kunde pratade i telefon...tänk så vi längtade..och idag kan vi messa, prata via skype, maila name it! Det har hänt grjer som man knappt tänker på idag. kram
4 kommentarer:
ja visst är det bra ;) nära men endå sååå långt bort...*kram*
Bara tryggheten i att veta, och att se, att de har det bra... ja, då kan man faktiskt klara sig ett bra tag framåt, till och med utan den viktiga kramen!
Ha en vacker dag, min vän...
Varm kram..
Tack och lov för teknikens under! Tänk vad snabbt det gått ändå! När jag var i USA 1994-95 sa en av mia lärare att han hade "något" på sin dator som jag kunde använda för att kontakta Sverige. Jag visste inte vad det var och först efteråt har jag förstått att han menade e-mail. Men jag kände ingen som hade en e-mailadress.
I de amerikanska datasalarna användes "moderna datorer" med svart skärm, gröna bolstäver och en stora mjuka floppy-disketter (typ 1*1dm!). När vi skrev ut vår text var pappret beige-randigt och kantades av en perforerad remsa med flertalet hål.
Jag håller varken med om att Amerika är ett land att se upp till (kanske se upp för!) eller att det var bättre förr?
Fotnot: Jag älskar New York och mina vänner där, men det är ett stort land där många olika etniska grupper ska samsas och med en rad falska karismatiska politiker som verkar avlösa varandra.
Monica; Ja det är så himla bra! Men väääääldigt långt borta som sagt.
*Kramar*
Elisabeth; Ja, du har så rätt!
Ha en vacker dag/kväll du också
Hjärtekramar
Camilla hjärtat; Ja du, det var inte så länge sen och jag minns hur sällan vi kunde pratade i telefon...tänk så vi längtade..och idag kan vi messa, prata via skype, maila name it! Det har hänt grjer som man knappt tänker på idag.
kram
Skicka en kommentar