Rätt tänkt blir fel...

..när minnet sviker.

Igår kom min lilla mamma ner flygandes från staden högt uppe i norr. En resa som hon sett fram emot länge och som nu blev av.

Mamma är världens goaste pratgladaste och en av de mest sociala personer jag känner. Hon har alltid haft ett minne utan dess like. Och många är de gånger som hon har berättat böcker som hon har läst, för att hon tänkt att vi skulle bli inspirerade...men hon är som sagt fena på att berätta så just den boken har vi alldrig behövt läsa, för hon har berättat allt.

Igår kom hon, min bror hämtade henne på Arlanda. Så fort hon klev in genom dörren där så ringde hon mig som var påväg ut till ett möte.

Och hon berättade glatt att nu var hon här, jo resan hade gått bra fast det kändes som om det var en längre resa än sist. Jag tror att jag bytte plan...men B sa att det hade jag inte gjort.

Sen pratade vi lite om att hon ska komma till oss i kväll när jag slutar jobbet.
Det tyckte hon skulle bli kul!

Sen berättade hon glatt att -resan hade gått bra fast det kändes som om det var en längre resa än sist. Jag tror att jag bytte plan...men B sa att det hade jag inte gjort.

Ja så fortsatte samtalet lite till. Jag upprepade innan vi slutade att hon var välkommen hit till oss i morgon.

Då sa hon glatt -Ja det passar som handen i.....som handen i...hm som handen i skon!!

-Nä det där blev väl lite fel sa jag skrattandes.

-Ja, det lät inte rätt sa hon glatt! Hon sökte ordet som skulle vara där...

-Handen i handsken menade du kanske?

-Ja just det sa hon lika glatt!