..var påväg att bli frisk från min förkylning.
Men icke sa nicke!
Efter gårdagens frissanbesök och promenad i den sköna höstluften och åtminstone till att börja med, den där sköna känslan av att nu är jag frisk! Äntligen!
Innan jag ens var hemma började jag känna mig så otroligt trött och väl hemma så stupade jag till sängs. Kroppen känns alldeles öm, sådär som den gör när man hostat oavbrutet natt och dag eller haft magsjuka och kräkts i massor...men det har jag inte gjort. Jag är jättetrött, öm och skruttig!
Så dunder förkylningen har tydligen flera steg och jag får fortsätta träna mig på att stillsamt invänta tillfrisknandet....
Trist!
2 kommentarer:
Är så tacksam om jag får hålla mig frisk o slippa förkylningar. Förra vintern slapp hela familjen allt sådant. Har aldrig hänt förut.
Körkort är ett måste när man bor som vi o körkortet ger ju friheten till sonen. Hur kul är det för en 18åring att släpa på morsan *asg*.
Orolig var jag men han har varit med om ett tillbud med mig vid ratten så det har nog satt sina spår hos honom. Negativt fast på ett positivt sätt ;). Han var tvungen att messa när han var framme o när han sedan åkte hem igen... *fniss*.
Det är inte lätt att släppa taget o är så tacksam över att sonen inte tillhör de där dumdristiga o våghalsiga typerna.
Förresten ska du säga något om oro, som har en son i lumpen. Jag är så skärrad om han blir inkallad. Det är ju inom det militära alla galenpannorna finns *gapskrattar*.
Vi är bara i stan över natten. Middag hos vänner med övernattning o sedan gravbesök o lite shopping i byggvaruhusen, sedan hem nästa eftermiddag.
Men jag hör av mig när jag kommer till stan nästa gång ;).
Goa helgkramar
Dubbelörnen; Jag håller med, man ska vara tacksam när man slipper förkylningar...jag är urless!
Förstår att körkort är ett måste hos er...men vaddå "släpa" på morsan *L*, du som är så underhållande haha!
Sonen med flickvän åkte med kusin med nytaget körkort i somras...och då var jag rejält orolig för han kör fort och tror att han är kung på vägen. Ville såklart visa upp sig. Det var norrbottensrally kan jag säga, efter sonens berättelser så gick det lite väl fort. Tur att jag inte var där!!!!! Jag blir lätt arg när jag blir rädd att något ska hända.
Jag håller med dig...lumpen är inte heller säkert...vet ju efter sonens tandskada där, det hade kunnat gå mycket värre..hemska tider...fast det är mycket positivt också att dom gör lumpen, vaknar tidigare på morgonen till exempel...tvättar sina kläder...;) vilket glädjer en mamma som ibland storknat av ilska över överfull tvättkorg *L*.
Vad roligt om du vill höra av dig vid nästa besök i storstan :).
Skicka en kommentar