Eftertanke...

...idag på farsdag...

För många är allhelgonahelgen en tid för eftertanke. Man tänder ett ljus till minne av nära personer som inte finns längre.

För mig är farsdag en liknande dag. Jag tänder kanske ljus men det är mer för att det är mysigt, men det är inte det. Utan jag tar ofta en liten stund just den dagen då mina tankar går till min goa fina pappa.

Min pappa dog när jag var 23 år, jag hann inte säga hejdå eller berätta att jag älskar honom....och trots att det är så länge sedan så saknar jag honom ännu. Jag kan minnas i detalj då jag fick reda på det, vad jag gjorde. Hur världen var precis som vanligt utanför mitt fönster, men inne i mig var allt helt stilla och väldigt-väldigt ledsamt.

Så tomt det blev sen...utan min pappa som intresserat såg på vad som hände med mitt liv, vad som hände hans barnbarn Camilla & Susanna. Att jag träffade Crister som gav mig så mycket kärlek och att Fredrik kom som en liten sladdis.

Jag tänkte inte förrän efteråt när han inte längre fanns att jag hade känt mig så trygg bara av att ha en pappa. Även om jag hade flyttat hemifrån flera år tidigare så fanns han där.

Numera så är saknaden inte så där djup och tårfylld. Men det finns en längtan där fortfarande framför allt på fars dag.