Jag tog en promenad igår i det fina vädret. Den blev väldigt kort.
Det var så halt så jag var tvungen att gå med försiktiga steg
mitt på vägen där det var sandat... Men jag skulle nog
ha vänt om direkt för det var verkligen isgata.
Jag koncentrerade mig så mycket på att inte halka så,
när jag tog ett steg åt sidan för att jag skulle upp på
en trottoar där det inte var sandat. Då ligger jag
helt plötsligt på sidan...fort gick det. Jag hann inte ens tänka
-Nu ramlar jag.
Tur att mössan var på, för den dämpade rejält smällen mot huvudet.
Jag reste mig och styrde lätt omtumlad kosan hemåt direkt. När det är såhär
halt är det ju livsfarligt att gå!
Idag är jag jätte öm i höften och i armen. Och rätt glad över att jag inte bröt något.
Men hur tänkte den som bara sandade mitt på vägen?
6 kommentarer:
Tur det gick bra, själv halkade jag rejält på en ishal trappa i vintras och fick en fraktur i knäet.. Var också glad då att huvudet klarade sig.. Trevlig helg till dig!
Pangbruden; Ajaj så ont! Trevlig helg till dig :)!
nämen fy va ondt!!
din stakkare ! men tur det inte var jag , jag skulle aldrig kommit uppp igen får jag slår mig alltid så illa, pst var det nån som såg dig? visst känner mig sig dum?
Men gumman. Vilken tur att det gick "bra"! Och hur tänker de som sandar mitt på vägen ... och de som inte sandar alla!? Och de som glider ner i diken :P
Monica; Jaaa så ont men inget brutet och mest ont i efterhand. Ingen såg mig *L* tror jag. Ja det känns jättedumt...konstigt nog.
Christina; Hahaha! Det är nog mest synd om dig tror jag. Svårare när en bil åker av vägen....så himla jobbigt även om den är hel. Man ska ju komma loss också...
kramar
Ewa
Jag hasar mig fram här ute. Det är glashalt under snön o jag fixade ju knät i våras så jag är livrädd!!
Tur att du landade väl ;)
Skicka en kommentar