..slår mig när jag ser de stendöda julblommorna här hemma.
Julstjärnornas blad ligger på golvet, den vackra amaryllisen nickar trots vatten i vas och fyra fina hyacinter är helt bruna! Inte min favorit färg på blommor.
Joo, min lilla tanke är….tror ni att blommorna inte tål vår plastgran??
4 kommentarer:
Men något som aldrig aldrig någonsin kommer att vissna ner... det är det där lilla fröet som bor inom en, och som gror tack vare människors godhet och värme.... fröet heter hopp.
Tack underbaraste vän för din godhet och värme...
Tack för att du finns...
Tack för att jag får kalla dig min vän...
Varmaste kram...
Elisabeth; Goa fina du, en varm och go vinterkram och god fortsättning!
Ewa
Vet du vad jag fick höra när jag köpte en amaryllis till Christina? Att man aldrig ska vattna den. Aldrig. För den blir bara lång.
Det är väl märkligt att man ska behöva vara 43 år innan man får reda på nåt sånt!
Mona; Ja du ser, det är aldrig för sent att lära sig nytt ;). Och så vitt jag vet så gäller det amaryllis i kruka. Den som är snittblomma ska ha vatten och hänger man den upp och ner i ett fönster tex så häller man vatten i stjälken.....men ibland hjälper inte kunskap ;).
kram
Skicka en kommentar