Vanans makt eller makt över..

..vanan. Ett låååångt inlägg.

Under flera år har vi haft den ena morgontidningen, det var inte tal om annat. Som en tyst överenskommelse....men vi hade aldrig diskuterat det. Det bara blev så....

En period blev det ett uppehåll, vi tyckte inte att vi hann läsa på morgonen och på kvällen kändes den inaktuell. Så var det ett tag men så en dag fick vi ett erbjudande från den andra tidningen....hm jo det skulle nog vara bra med en morgontidning igen. Vi kände att vi saknade något att läsa. Priset var bra men det fanns ett men det var ju den andra tidningen...

Av någon anledning så ursäktade vi oss lite om någon såg den på köksbordet. Varför egentligen? Det var ju bara vi som hade ändrat en inbiten vana. Ingen annan tänkte på det!

Det erbjudande som vi fått gick ut men vi fick ett till om vi ville fortsätta som prenumeranter. Jaa, det var ju ett bra pris om man jämförde och det var ju skönt med en tidning varje morgon tänkte vi. Så vi tog erbjudandet.

Så blev den nya morgontidningen efter en invänjnings tid till en vana. Jag tyckte mer och mer om den. Till och med rent journalistiskt kändes den bättre. Jag började varje morgon med den tjocka förstadelen för att avsluta med deserten Kulturdelen. Mmm det kändes så himla bra!

Men så en dag så fick maken ett finfint erbjudande från det som nu hade blivit den andra morgontidningen. Han kunde inte motstå, jag tror att han tänkte ekonomiskt... trots att det var jag som varje månad genom autogiro betalade morgonbladet. Man kan ju inte ha två tidningar...eller?

Så jag stoppade prenumerationen på tidningen som nu hade blivit till en vana och den andra anlände fräsch och fin till vår brevlåda varje morgon.

Den ligger numera ofta oläst kvar på köksbordet på morgonen när jag går ut. Jag har försökt...joo jag läser den...försöker hitta tillbaks till det jag kände ifrån början. Men den känslan är helt borta. Jag söker hela tiden efter en doft av den där andra tidningen som nu är första tidningen

En kväll för några dagar sedan så ringde en trevlig kille från den tidning som i mitt tycke numera är den första, hänger du med????

Han hann knappt dra klart sitt försäljarsnack innan jag ropade -JAA!
Glad över hur efterlängtat hans erbjudande var skämtade han till det och fortsatte skrattande berätta så himla billigt det var och så länge prenumerationen gällde till det lååååga priset.

Man kan ju inte ha två tidningar...så jag sa att
-Vi tar den från första januari.
- Äsch vänta till andra januari, det blir en bättre tidning när journalisterna inte är bakis tyckte han. Så då bestämde vi det i bästa samförstånd, haha!

Lyckligt glad la jag på luren...när glädjeruset lagt sig något kom jag på att det nog blir två tidningar ett bra tag....för erbjudandet var nästan det samma.
-Men va f*n gör det. En att läsa och en som utfyllnad.

Och vad sa maken då?
-Bra! Jag tycker precis detsamma!

Finfint att man pratar om ALLT!