Stormsteg!

Vilket härligt ord egentligen.
Jag läser att julafton närmar sig med stormsteg. Och eftersom det känns rätt lugnt på den fronten här hemma, så sjunker jag in i ordet för en stund. Jag får genast en bild i huvudet av dessa stormandesteg. Det skulle kunna bli en bok av den bilden det ordet.

Egentligen borde väl julen närma sig med tomtesteg eller mjuka tassande Nissesteg... Men i och med att man säger stormsteg så måste det ju vara fara å färde eller...? Bäst att skynda, skynda att göra klart allt, samla på sig bra att ha saker innan julen kommer med sina stormsteg.

Uttrycket för mina tankar vidare till Tove Janson och hennes berättelse från boken Det osynliga barnet. Berättelsen heter Granen och den borde vara kvällslektyr i varje hem & hus just nu. En perfekt julsaga att samlas kring.

"....Och så var där nån som drog täcket av honom och skrek att den var utlessen på att det blev jul.
Är det redan vår, mumlade mumintrollet.
Vår? sa hemulen nervöst. Det är jul, förstår du, jul. Och jag har inget skaffat och ingenting ordnat och så skickar de mig för att gräva fram er mitt i alltsammans. Vantarna är är antagligen förlorade. Och alla springer omkring som tokiga och ingenting är klart....!

Jaa, om julen just nu kommer med stormsteg och vi inget märker så sover vi antagligen som mumintrollen i berättelsen eller så är vi mitt i stormen öga där allt är lugnt och stilla för att övergå i kaos när julen strax drar förbi.