eftis är ord som vi har svängt oss med i massor av år nu. Men vad kallar man det ställe där lilla mamma nu har börjat?
När man blir riktigt gammal och alla ens goda vänner försvinner ur tiden, så blir det rätt så ensamt. Det har min mamma berättat ett flertal gånger.
–Vem ska jag nu diskutera med? De som jag pratar med nu läser inte morgontidningen eller ser på nyheter, dom vet ingenting om det som händer i landet eller utanför. Knappt om det som händer utanför deras dörr…
Med hennes minne är det både bra och dåliga stunder, åtminstone tycker vi hennes barn det . Vi som minns en mamma som har haft ett super minne och som har berättade om roliga händelser från barndomen. Sånt som hon och hennes syskon gjorde när de var barn. Hon hade minne för namn och årtal, detaljer och händelser både riktigt långt bak och nära. Hon har med sån humor berättat roliga historier om saker som har hänt när hon och pappa tog körkort till exempel eller när den nygjorda extranyckeln försvann rakt ner i en snöhög en vinter för läääng lääänge sedan. Jag ska nog se om jag kan återge någon av dem här senare.
Själv säger hon nu ofta ofta –Jag ä-älskar att leva!! Och så berättar hon något om igen och är riktigt nöjd och väldigt glad!
Eftersom mamma alltid har varit och fortfarande är otroligt social och numera inte tar sig ut själv så lätt, så har vi hennes barn länge velat att hon ska få möjlighet att träffa andra på något sätt. Vi säger att ensamhet inte är ett så bra livselexir för henne, eller för någon annan heller för den delen.
Och när tre av hennes fyra barn bor långt borta så blir det ju inga vardagliga träffar även om hon kommer ner till oss då och då. Hur ofta och hur länge hon än är här så är det hemma hon vill vara och det är hemma i sin stad som hon behöver träffa människor!
Men det är inte alls så lätt. Det är kö!!
Men så helt plötsligt nu i mellandagarna så ringer en person från ett av äldreboendena i hennes stad, de har dagverksamhet och där har mamma kommit in!!
Vi blir lika lyckliga som föräldrar blir när deras barn får förskoleplats. Yippe!!
Jag ringer mamma efter hennes första dag där, och hon är så lycklig och så glad! Och alla är så trevliga och hon har träffat så många gamla bekanta!
Jag tror att hon sov rätt gott sen, när vi hade lagt på luren.
Och vi, hennes barn är överlyckliga!
mamma på kulturenshus i Luleå 200808
8 kommentarer:
va skönt att hon har nått att göra ;)
Vad härligt du berättar om din mamma och vilken lycka för henne att få komma dit.
Förstår att ni är glada.
Monica och mamma till flera; Jaaa! Det är så skönt att hon har något att göra nu och kan väl säga att flera kilo stenar har rasat från våra axlar.
Kram på er!
Tack för din kommentar hos mig :o))
Ja, idag känner jag mig helt fri från yrseln. Det släppte i går em tack och lov.
Man kan väl kalla mormors aktivitet för: pensionäris, pensis (eeh, kanske inte, det blir lätt en felsägning), panschis (fonetisk stavning), fikis, snackis...
Jag är jätteglad att hon kom med. Hon kommer verkligen att berika de andra personerna där och kommer att få minst lika mycket tillbaka. Jag kommer att ta med mig en årsförbrukning av Vicks då jag åker upp för hon lär ju bli rejält hes med tanke på hur härligt social hon är! Läkerol känns onödigt...som enligt reklamen Makes people talk! ;-)
Ciao, C och petite J
C & J; Ja jag tänkte mig väl också något i stil med panchis eller dyligt. Men det har ju ett riktigt namn, så det får nog bli det när jag hört vad det är :).
Ja Vicks lär hon behöva när hon även ska underhålla dig ;).
*Kramar*
Vad roligt för er henne, och vilken skön känsla för er, det förstår jag verkligen! Har hon börjat? Trivs hon bra? Eftis är väl jättebra! Kram!
Emamma; Ja hon har börjat och jag ska rapportera :)
Kram
Ewa
Skicka en kommentar