När jag var riktigt liten så var jag hemma hos min moster och morbror i Pité, de var barnvakter åt mig då min mamma och pappa hade vuxentid. Jag minns hur jag ideligen sprang till köksfönstret för att se om dom möjligen hade kommit tillbaka.
Det var runt påsk och jag var så pass liten att jag nog inte riktigt visste vad det innebar av påskdekorationer och godisfyllda påskägg.
För att avleda min längtan en smula så tog min moster mig i handen och visade mig en påsktupp som stod på en liten duk i ett hörnskåp.
- Den här tuppen kan värpa godis sa hon
- Oaooo! En tupp som värper godis!
Jag bytte nu rutt, från den uppnötta vägen soffan till köksfönstret mot soffan till påsktuppen.
Helt plötsligt så låg det en klubba där bredvid tuppen. Helt otroligt! Trolleri! I min barnvärld var det här magiskt och något som jag aldrig glömde.
När Camilla, Susanna & Fredrik var små så flyttade en påsktupp hem till oss. Den kunde också värpa!
Så de magiska ögonblicken fortsatte i familjen.
Undrar om Julie kanske redan nu ska få en magisk påsktupp som bara ska vänta på rätt tillfälle om kanske sisådär 2-3 år då den börjar göra magiska saker för henne?
3 kommentarer:
Klart hon ska ha en magisk påsktupp, sådana traditioner är till för att bevaras. Jag smiter nog från Sälen en stund i morgon och landar i Blåkulla, vi kanske ses:-) Glad Påsk till dig och din familj!
piteå? då kanske du känner min kollega typisk att han heter Karlsson bara så oooovanligt hahaha!
TrADitioner ska man håka på ;)
Pangis; :)ja det lär nog bli en påsktupp till henne. Ses på berget!
Monica: Ja traditioner är viktiga så det blir nog en tupp som sagt :). Känner ingen Karlsson i Pite, det var såå länge sen jag var där. Det är min mors hemtrakter.
Ha en go å glad påsk!
Ewa
Skicka en kommentar