Så var det då dax..

..att ta mig själv i kragen och bestämma mig. Har väl inte så där jättesvårt med det i vanliga fall..hm men nu är det här en process som pågått och den har som sagt var tagit sin tid att komma hit.

Det är inte så att jag är emot det, men tänk om jag inte behöver ett par och så har jag köpt dem….det är helt enkelt snuskigt dyrt, de får inte bara bli liggande oanvända…

Men förr eller senare har blivit just idag, som var det var dags för mig att inte bara boka  en tid utan också ta steget att skaffa mig glasögon att bära hela tiden.

Problemet för ögat att ställa om sig från läsglasögonen till utan och tvärt om har blivit alltför tröttsamt och ännu mer påtagligt i och med pluggandet. Förr var det största problemet att hitta vart jag hade lagt läsglasögonen…

Jag fick proffsig hjälp av optiker som sa att visst kunde jag göra som tidigare –bara använda läsglasögon. Synfelet är inte så stort att det kräver  korrigering även på långt håll…

Men som sagt jag hade bestämt mig, nu eller aldrig!

Själva bågen hittade jag direkt!? Bara för det var jag tvungen att prova igenom halva sortimentet utifall att jag valt fel…för kunde det vara så lätt att hitta rätt? Jo, så lätt var det. En ny Efva Attling båge som jag just nu inte kommer ihåg namnet på blev det.

Jag trodde att nu var det värsta gjort men nej. Jag skulle ju välja glas också. Många 1000-lappar senare vacklar jag ut ur affären. Nöjd förstås, men ändå med en känsla av

-Tänk om jag inte behöver dem??

-För de pengarna skulle vi kunna göra en resa ju!!