Steg, köld, solsidor & blåsor

Den här våren stegar jag inte…jag är inte med in någon stegtävling alltså. Det brukar annars vara min grej för att få igång flåset.

Men den här våren har mitt fokus varit på så mycket annat så det har försvunnit bort i glömskan.

Men på makens jobb har man det och då åker jag med som på ett bananskal.

Idag åkte vi in till staden, maken, sonen & jag. Klädda för den sol som värmde när jag strax innan körde bil till affären. Väl inne i staden så började vi gnälla på kölden redan efter första stegen. Sen ser vi skylten till  Glasshuset. Då hade vi redan glömt bort att vi fryser. Ser bara solen, tänker på våren och stegar in. Tio minuter senare fryser vi så att vi skakar tänder. Vi måste gå på den sida där det är sol enas vi om….men butiken med varma tröjor är på skuggsidan.

Vi går huttrade in…inga varma tröjor, det är vår nu! Okej!

Med blåfrusna läppar går vi så nära Ciao ciaos gasolvärme som vi bara kan utan att välta borden eller störa gäster. Och vem sitter där om inte goa fina Christina med strålande söta dottern. Åh då blir jag varm för en stund –Hej hej så roligt att ses! Varför måste det bli så sällan tänker jag när vi skiljs åt?

Eftersom vi är envisa så går vi vidare, sörplar sol när vi får tag i några strålar mellan husen å sen in i den kalla skuggan igen

Vi gick till Söder, sen vidare till Kungsholmen och vidare hemåt via Vasaparken där vi föräldrar vill ha en kall öl och ett stort glas vatten i nämnd ordning och sonen kallt vatten på flaska. Tur som sjutton att det finns filtar där.

När vi kommer hem har vi gått närmare 20.000 steg. 3000 steg är cirka ½ timmes promenad!

Inte så konstigt kanske att kinderna hettar och mina stackars fötter har blåsor på undersidan. Och jag ska inte lämna soffhörnet på hela kvällen!