Balansakten II

Efter att gått igenom år av utbrändhet. År som gått från allra djupaste mörker till där jag står idag. Då jag mår alldeles utmärkt trots några små skavanker. Så är det av största vikt för mig att inte bara tänka på balans i vardagen utan även göra så att det blir så.

Det är inte det lättaste ska jag säga. För jag gör ju inte alltid som jag har tänkt och bestämt med mig själv att jag ska göra…jag lyder inte alltid mina egna råd och tuffar emellanåt på i ett för högt tempo…för mig alldeles för högt tempo skall tilläggas.

Men den här hösten tror jag att jag har fattat galoppen. På jobbet har det varit intensivt i kubik. Men det har fungerat så bra! Att ha haft en utbrändhetssymtom i kroppen går kanske aldrig riktigt ur en. Men jag har fått rätt så bra pli på hjärnspökena…fram till nu i alla fall ska väl tilläggas. Jag har ju inte facit i handen ännu.

Tidigare blev jag rädd när jag kände mig svag eller krasslig, för det kanske var…..

Nu förstår mitt inre jag att man  faktiskt kan vara lite trött emellanåt utan att det är något speciellt mer än att lite sömn kan hjälpa. Att träffa goda vänner och skratta massor  är receptfri medicin.

Min balansakt idag har jag inte själv ordnat.

För flera veckor sedan när jag hade massor att göra och jag visste att det sakta men säkert skulle trappas upp så fick jag ett mail av en god vän. Där stod det

Jag har bokat lera för oss båda den 30/9 kl**. Kan du då?

Nej jag kan inte då för jag jobbar var min första tanke medan jag skrev ett stort och glatt JAAA i mailet tillbaks till henne.

Jag är ledig idag, vilket jag inte visste då…så jag ska säga fler glada JAAA från och med nu. Och strax ska jag på lerbehandling ;)