lördag 31 oktober 2009

Minnen..

..från stunder med min mamma som betytt mycket för mig är bland annat efter att hon hade varit med och hängt en gigantisk konstutställning som hon  var otroligt uppfylld av. Hon berättade om allt, för hon hade träffat så många intressanta personer från hela världen.  Hon var nog i min ålder tror jag. Utan att kunna ett ord engelska men med massor av humor hade hon pratat och haft roligt med intressanta personer.

Vid det speciella tillfället tog hon fram en dikt ur sina gömmor. Så läste hon den för mig med inlevelse. Jag har tänkt på den nu och då genom åren och mamma har sökt i sina gömmor men inte hittat den. Men så idag kom jag att tänka på att jag ju kunde söka efter den på nätet och VOILÁ! Där fanns den.

För mig säger den här dikten en hel del om min goa fina lilla mamma♥♥. Och jag blir glad när jag läser den. Hoppas att du också gillar den.

När jag blir gammal ska jag klä mig i illblått
med en röd hatt som inte passar till och inte klär mig.
Och för pensionen ska jag köpa konjak och sommarhandskar
och sidenskor och säga att vi inte har pengar till smör.
Jag tänker sätta mig på trottoaren när jag är trött
och vräka i mig när det är provsmakning i butikerna
och trycka på nödsignaler
och dra med käppen utmed kommunens staket
och ta igen för min ungdoms skötsamhet.
Jag tänker gå ut i tofflor när det regnar
och plocka blommor i andras trädgårdar
och lära mig spotta.
Man kan ha gräsliga blusar och lägga på hullet
och äta ett kilo korv i ett svep
eller bara bröd och ättiksgurka en hel vecka
och samla pennor och kritor och glasunderlägg och sånt
i kartonger.
Men fram till dess måste vi förbli respektabla
så barnen slipper skämmas; de tar vid sig
ännu mer än vi, om man skiljer sig från mängden.
Vi ska vara torra och propert klädda och hushålla
med pengarna och göra det som är riktigt
och tänka på vårt eget och barnens bästa.
Men kanske jag skulle ta och öva mig lite nu?
Så att de som känner mig inte blir alltför skakade och
häpna när jag plötsligt blir gammal och börjar klä mig i illblått

Dikt av Dorothy Parker.

4 kommentarer:

Dubbelörn sa...

Underbar! Sitter här o skrattar... Den här dikten spar jag :)

Kram vännen

Anonym sa...

Dubbelörnen; Ja visst är den bra!

Kramar till dig vännen

Elisabeth sa...

Ja, den här dikten behöver inga kommentarer egentligen... men du hör väl hur jag skrattar?
Värmen hämtar man mellan dess rader...

Varm kram, min vän...

Ps. Å dikten kändes också ha kunnat vara din mammas egna ord... så som jag sett henne genom dig. En stark kvinna, som med kärlek och mod värnat om de sina...

Anonym sa...

Elisabeth,:D Mmm, den är så himla bra och så, precis som du så riktig säger, det kunde ha varit hennes egna ord...tänker att det nog var precis därför hon läste den för mig.

Varma kramar till dig vännen
E