Jaa, tänk så fort tiden går. Familjens kärlek är ett helt år idag. Hon har öppnat paket…men det var nog mest pappret som var roligt. När hennes mamma fyllde 1 år så var det jordgubbarna på tårtan som var det allra roligaste den dagen. Ojojoj, det känns som igår…
Kalas blir det på bonusmorfars födelsedags dag. Å det gör bonusmorfar bara ännu stoltare och gladare.
Mycket har hänt i familjen under detta år både stort och smått. Och själv är jag nu på gång att börja arbeta upp mina sista timmar som jag har haft nedskrivet på grund av att jag blev vidbränd…ja, du vet, vill inte just här beröra det mer.
Jag behöver verkligen tänka på balans i tillvaron nu och alltid. Stressa emellanåt, gör vi alla, är trötta emellanåt, är vi alla…jag inser det nu och varken min kropp eller jag blandar ihop begreppen numera, det är stort för mig! Jag arbetar på en arbetsplats där vi reflekterar tillsammans, lyfter varandra och har roligt ihop. Massor av kunskap, små och stora tänk förmedlas mellan oss alla och det är stort! Familjen är nu och alltid min guldgruva och vännerna likaså.
Med tanke på att jag snart drar igång för fullt på jobbet och inte ska sitta här mer än då och då, så vill jag tacka för mig och min blogg. Eftersom jag har ett stort behov av att skriva så kanske jag dyker upp någon annanstans med några rader. Men här kommer det inte att bli något mer.
Tusen tack till er som har kommenterat här, några har verkligen blivit mina vänner IRL :) extra kramar till er! Och vi ses ju även framöver och jag kommer att titta in till er.
9 kommentarer:
Men så så tråkigt... jag kommer verkligen att sakna dig. Det var bara bokstäver i den meningen, men bakom den gömmer sig känslan av att förlora någon som har kommit att bli en mycket mycket god, och klok vän, för mig.
Jag hoppas ändå, min vän, att vi kommer att höras av... ditt hjärta betyder mycket för mitt.
Varm nära, och mycket stor kram...
Elisabeth; Vi kommer att höras av, var så säker :).
Hjärtekramar i massor
Ewa
Det var tråkiga nyheter! Jag har inte alls hunnit med bloggar senaste tiden men idag var din en av de första jag hittade tillbaka till. Jättetråkigt att du slutar skriva men jag hoppas du hittar ett annat sätt att skriva på som jag får ta del av. Tycker så mycket om det du skriver och inlägget lite längre ner om "en utsträckt hand" säger ju allt om att du uppmärksammar såna saker som räknas i livet! Jättefint inlägg! Och alla om lilla J och om din mamma, så fina texter!
Försvinn inte med ditt skrivande! Kram!
Emmama; Tack söta snälla du, jag sitter här med tårar i ögonen och nått varmt i hjärteroten...vi kommer att höras/skrivas. I promise you :)!
Varm kram Ewa
Trist..men jag kan förstå..Jag har blivit dålig på bloggandet..Läser men kommenterar sällan och tycker jag själv har svårt att komma på något bra att skriva...Mest blir det svammel.. Men jag antar att det är så det ska vara i bloggsfären.. Kram på dig och dina fina
Pangis; Jag tycker att du skriver jättebra och inspirerande. Det gillar jag verkligen. Jag kommer att fortsätta att läsa inne hos dig och kanske att vi skrivs snart.
Ha en go å glad jul & ett fint nytt år om vi inte hörs innan dess.
Ewa
...och vi lär ju också ses! Kram på dig!
Mona; Jaa, det hoppas jag verkligen att vi gör!
Kram
Ewa
I want not acquiesce in on it. I over warm-hearted post. Specially the title-deed attracted me to review the sound story.
Skicka en kommentar