..nej det handlar inte om mig för, ja-ag snarkar inte!! Basatt du vet!
Några gånger per år väljer jag att sova i ett snarkfritt sovrum. Det är då min man är förkyld och snarkar så det bergis hörs in till grannarna, väggarna vibrerar. Han kan inte hjälpa det…så jag knatar iväg och byter sovrum, för trots att jag vet att jag inte kommer att kunna sova hela natten i min egen säng, så är det där jag vill börja natten om inte tordönet vara i för många nätter.
Jag hävdar bestämt att jag själv inte snarkar –även om maken då och då påstår det. Han blir i alla fall inte väckt av det och då gills det inte tycker jag… Vi har som sagt dispyter om det då och då.
Igår när jag kom hem från jobbet så åt jag en bit mat, jag var såå trött efter dagens slit men trots det och på grund av solskenet så gick jag ut på en promenad. Den blev lite kortare än jag hade tänk från början, för jag släpade mig fram. Väl hemma så la jag mig tungt tillrätta i soffan och slog på tv;n. Jag skulle bara ligga en liten stund, var verkligen hur trött som helst…
Tre gånger vaknade jag av de värsta snarkningarna, men somnade bums om igen. Sista gången så var jag lite mer utvilad, då hörde jag var de kom ifrån…ljuden som jag vaknade av…kom ifrån MIG!?? För maken var inte hemma och ingen annan i familjen heller. Det känns hårt att erkänna att –även jag är en znarkare.
Men det beror nog enbart på att jag just nu äter penicillin…då blir man extra trött och snarkig, eller hur!
Joo, jag har erkänt det för maken. Han skrattade gott och sa att det nog var mig själv jag vaknade av de nätter som jag bytte rum…elakt eller hur ;) för jag snarkar som sagt var inte…så ofta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar