Törnrosa och jag..

…sov i hundrade år, eller bara en helg för min del men ändå...

Jag är lite småallergisk. Inget att tala om om jag jämför med andra. Men jag förstår hur de som verkligen är allergiska så här på våren känner sig. Ibland men bara vissa år känner jag av när häggen blommar. Jag har då gått med rödsprängda kliande ögon under den tiden blomningen pågår, sen har det varit över för min del skönt nog. I år trodde jag att jag klarat mig. Ögonen har inte kliat mer än lite, halsen har bara varit lite skrovlig och näsan pyttelite täppt. Inget att snacka om helt enkelt, men tillsammans har det påverkat allmäntillståndet. Jag har varit trött.

Efter fullproppad rolig vecka med massor av Vår evenemang på jobbet så gick proppen ur i fredags, jag var trött eftersom jag jobbat många timmar och långa dagar under högt tempo. Min andra allergi, den som jag helst av allt vill glömma bort och förtränga gjorde sig då påmind, utbrändheten.  Kroppen reagerar inte så ofta numera på stress. Men nu var det för mig, extremt påslag. Dels veckan som varit, jag var trött efter att ha jobbat mycket. Dels häggallergin, orken var nedsatt.  Enbart genom tankekraft kunde jag slutföra det sista för dagen och då hade jag jobbat längre än jag skulle den dagen och under rätt mycket stresspåslag för vi var för få…ingen bra kombo.

Så jag fick tacka nej till fest hos vännen Christina på kvällen. Trots att den var så efterlängtad. Att skratta och njuta av vänner var precis vad jag skulle ha velat göra. Men jag gick hem och la mig…

Sen dess har jag sovit i soffan, gjort några knop sen sovit i solstolen…sovit hemma hos Susanna efter en god fika…somnat framför TVn…somnat på spikmattan, vilket aldrig hänt förr :). Jag har somnat korta stunder lite varstans. Vilket jag aldrig gör i vanliga fall.

Å nu är jag nog fit for fight igen.

Trots att jag älskar sol så är jag glad att det regnar just nu för allt pollen försvinner och jag kan utan alltför dåligt samvete gå tillbaks till sängen och ta ytterligare en nap.