En bägare till brädden fylld med ädelstenar

Jag går inte omkring och tänker på det alltid…men rätt ofta ändå.

-att jag har sån himla tur!

Så många fina personer finns i min närhet och det gör så gott!

Förutom min lilla och stora familj som betyder allt för mig och gör mig till den jag är. Som jag kan diskutera allt mellan himmel och jord med som ger mig feedback och styrka. Som ger mig både ris och ros, ibland helt oombedda ;). Som är honungen i mitt liv.

Så har jag även så många andra fantastiska människor runt omkring mig. Mina vänner till exempel, så kreativa, så fyllda av kraft och vilja att göra det allra bästa i stort och i smått. Jag, eller rättare sagt vi hinner inte träffas så ofta som vi skulle vilja. Men när vi ses så fortsätter vi där vi var sist som om tid inte existerar.

Och mina kollegor som ger järnet och lite till varje dag. De har en vilja till det allra bästa på en mängd olika sätt varje dag. De studerar, läser litteratur, går på föreläsningar, diskuterar, är inte rädda för att ta in nytt. Del delar med sig av sina erfarenheter. Jag är imponerad! Och har sån tur att få vara med dessa personer dagligen. Många av mina kollegor är självklart mina vänner också

Så kommer jag till några personer som betyder jättemycket för mig och som känns som vänner, ja jag ser er verkligen som det fastän vi har en annan relation. Och jag förstår om ni tänker på ett helt annat vis. Vi har aldrig suttit och fikat tillsammans och vi känner inte varandra genom vänner eller vänners vänner.  Men ni har dykt upp i precis rätt tid i mitt liv och ni är glittrande och otroligt värdefulla ädelstenar i min bägare.

Camilla som är min personliga tränare och som ger mig verklig styrka och utmaningar i kubik. Hon är ett batteri fylld av energi. Och jag känner att med hjälp av henne laddas även jag. Vilket glädjer mig stort!

Anna som jag bara stötte på bara sådär i cyber rymden och tycke uppstod om man säger så. Kreativare person än henne får man leta efter.  På min förskola finns flera av hennes fina sagofigurer och några till är påväg. Vilket glädjer mig stort!

Susanne som har Hudrum gick jag förbi när hennes lokal inne på Rörstrandsgatan var sprillans sprojtans ny, tapeterna hade knappt hunnit torka.

Jag var rätt så svag på den tiden, kan det ha varit tre år sen…jag vet faktiskt inte? Den tiden minns jag inte så mycket av. Jag hade börjat ta promenader från Karlberg förbi den tätt befolkade Drottninggatan vidare mot Södra station. En sträcka med lite folk den första och sista delen. Det var träning på många olika nivåer för mig då. Dels för konditionen som vara nere i noll men påväg uppåt i snigelfart och för att jag behövde se andra vägar än de som fanns hemmavid. Och eftersom jag var lite små allergisk för folksamlingar vilket också hängde ihop med min utbrändhet så var Drottningatan en alldeles lagom sträcka att utsätta mig och träna mig på. Detta blev en liten avstickare.

Jag gick i alla fall in, ville känna på atmosfären om det var något för mig.  Magkänslan är en bra indikator på om något är bra. Och bra var det ju, skriver jag med ett leende på läpparna. Jag behövde göra något för kroppen som gav och inte tog om du förstår. Jag var så skör men ändå påväg tillbaka. I det första mötet med Susanne så blev jag bara glad och sen dess är det till henne jag går för ansiktsbehandling. Hon är en av de bästa och duktigaste hudterapeuterna jag vet , ett proffs och en så fin person! Hos henne spelas vacker musik och men i övrigt är det tyst…en stund för återhämtning, en stund för vila.