Ja just det ja..

…här och nu var mottot!

Ja, det är inte precis så lätt som jag tänkte där ett tag. Att få in läxan för veckan, 20 minuters avslappning med hjälp av en cd. Plättlätt och jätteskönt tänkte jag då, men nu i backspegeln så har den här veckan inte bjudit på något som helst tillfälle till ens dessa ynka 20 minuter. Konstigt!? Vart tar tiden vägen? Jag har förstås prioriterat annat och använt det allra bästa ordet sen i mitt tänk, tror jag.

Arbetsdagarna har varit längre än vanligt och så komprimerade så jag funderar om jag inte skulle behöva fler timmar på dygnet och större utrymme i varje timme, helt galet mycket just precis nu. Kroppen har protesterat en hel del, jo jag har någon gammal virus som går i vågor i kroppen sen flera veckor nu. Den vill inte försvinna utan kommer och går. Så träna på gymmet kunde jag inte heller göra den här veckan. Det svider lite.

Ja, då passar det ju bra med de där 20 minuterna för återhämtning….Hm, not! Jag gör annat för återhämtning…Funkar det? Vet inte ännu om det är lika bra eller om jag bara försöker smita.

Jag läser  Kreativ Insikts nyhetsbrev. Jag citerar ur texten, läs gärna allt det är bra.

 Nästa steg blir att öva sig på att lyssna till den här rösten. För även om vi har identifierat den så är det en utmaning att verkligen lyssna på den och agera efter vad den säger oss. Det tar också många år och vi blir ju aldrig helt fullärda, så här, menar jag, är det lätt att "fastna".

Hummar och nickar, jaa visst finns de tre stegen och visst kommer de igen i livet….olika många gånger beroende av vad som man drabbats av. Det känner jag igen mycket väl. Och visst kan man fastna här, det har jag också iakttagit hos andra såklart ;). Jag har varit i och är rätt bra fortfarande i vetskapen om att veta att det jag känner väldigt tydligt ät rätt, har bra magkänsla, jag har lyssnat till den inre rösten och även ignorerat det till den milda grad att jag blev sjuk, rejält sjuk. Systemet la av på så många plan. Även då visste jag att jag hört rösten som sa STOPP!

Jag är i ett skede då jag övar mig i att lära mig att lyssna igen. Eller inte bara lyssna föresten utan även agera efter det jag hör. Kanske går det lite snabbare den här gången om jag ska jämföra med den allra första gången att hitta igen våglängden, jag är ju inte så ny för mig själv längre.

Men sen är det ju också så att man som människa förändras. Och jag tror att det som passade mig förr och gjorde gott, kanske jag bara tar till nu för att jag vet att jag tyckte om det. Som avslappningsövningar till exempel. Hur konstigt det än låter så känns det nu som om ett rejält pass på gymmet ger mer avslappning i hela mig. Jag rensar tankarna och blir rejält trött i kroppen, då kommer också lyckoendorfinerna som ett brev på posten. Hm, ja lite nya ingredienser behövs helt klart och i kombination med varandra blir det säkert helt perfekt.