Sittandes i soffan och med mitt täcke uppdraget över benen och med min dator på en kudde framför mig, så surfar jag in på Sveriges radio för att hitta radioprogram som jag har missat. Ja, som jag ofta inte ens vetat om att de har sänts.
Det finns så mycket att välja på och jag gillar P1 som ju bland mycket annat har Spanarna som verkligen står på min gilla lista, men som jag ofta glömmer bort när det sänds. Genom radion i min dator kan jag höra alla de program som jag har missat i en lång lång rad, det är härligt!
Bland program som jag hittar och som jag inte vetat om så dyker Tendens i P1, Kort i en lång värld, det har sänts i veckan. Intressant!
Det programmet får mig att i tankarna fara iväg och reflektera över min egen längd…
Det slår mig att jag som är 1.58 centimeterlång, och som krympte 2 hela centimeter när jag väntade sonen och hade foglossning, jag har aldrig tänkt på mig själv som en kort person.
Förstår du hur jag menar? Jag vet självklart att jag är kort. När jag står brevid sonen som är närmare 1.90 så är jag helt otroligt, jättekort (konstig formulering föresten jätte+kort) och brevid vännen U som är runt 1.53 så är jag…längre. Men jag har inte tänkt på det faktiskt att –Jag är så kort så att det är ett problem för mig på något sätt. När jag träffar mina långa väninnor, ja de som är längre än mig börjar ju rätt lågt om man säger så. ;) Då tänker jag otroligt sällan något om våra längder sinsemellan och jag tänker nog aldrig –Tänk om jag var så lång som hon.
Att jag får dingla med benen när jag sitter på en stol, ja det är en vana som jag inte tänker på som ett problem. Det har ju alltid varit så. Förutom när jag är på restaurang och min vana trogen vill sitta som en skräddare på stolen, åtminstone med det ena benet. Det gör jag i smyg, för benen domnar av att hänga rakt ner. Jag har heller aldrig tänkt på att jag förlorar i auktoritet för att jag är just kort. Men så har jag väl inte ett sånt jobb heller…kanske? I programmet säger man tillexempel att korta kvinnor som är läkare ofta tas för sjuksköterskor av patienter. Har vi har en inbyggd norm där liksom?
Jag undrar ibland om personer som är lika långa som mig eller kortare, ser mig som väldigt lång? För det händer ibland att just dom när dom berättar något för mig som har med deras längd att göra ofta inflikar om sig själva –…det blir så därför att jag är så kort.. Som en förklaring till mig som om jag inte skulle veta. Men jag är ju precis som dom!
Jag har aldrig tänkt på mig själv som en kort person skrev jag inledningsvis. Det kanske inte andra gör heller för att jag själv inte tänker på det….Långsökt? Mmmm
Ska nog lyssna på något annat nu. ;)
4 kommentarer:
Jag är 155,5... Det där kommafem har alltid varit superviktigt :D. Nu tror jag ju att jag kanske borde skriva "Jag var..." istället, vill inte tro det men misstänker nog det ;).
Har heller aldrig tänkt på mig som kort. Man har ju alltid varit så här o jag har inga problem att be om hjälp i butik att ta ner grejer fr högre hyllor. Tar det med humor :D.
Kan istället känna förundran över de som är superlånga, närmare 2m o tycka att det måste vara tufft. Dunka huvudet i allt o för att inte tala om att hitta kläder. För oss korta är det ändå bara att kapa, känns trixigare att skarva på *skrattar*.
Nu blir jag än mer nyfiken på dig, med så många likhetstecken *fniss*
Stor varm adventskram till dig
Dubbelörnen; Åh det har jag glömt! Hur kunde jag glömma något så viktigt?? kommafem, jag var ju 158.5 ju.
Varmaste advetntskramen till dig vännen.
Jag är bara något längre än du, men känner mig aldrig kort trots att de flesta av mina väninnor är 1,75 eller längre. Den enda gång jag tänker på det är när vi går tillsammans, jag får ta två steg när det ta'r ett kliv, så jag småspringer som en liten mops brevid dem.
Margaretha
som har precis rätt längd
Margareta; Välkommen in till mig!
Mmm så är det, man får smspringa brevid de som är långa. När jag promenerar med sonen så blir det en jogginrunda. Han går och och ler åt mig, jag småspringer brevid....men jag är van, så det är precis som det ska vara ;).
Skicka en kommentar