Efter den lååånga oktober månad utan träning..eller i allafall alldeles för sporadisk för att det skulle kunna kallas träning med kontinuitet, träning som ger något tillbaka. Träning då jag märker resultat, vilket jag tidigare har varit så stolt över. Så är jag nu igång igen.
När jag tränade med min personliga tränare Camilla för första gången på länge i måndags, så var jag nästan gråtfärdig, ja smått deppad över att träning verkligen är färskvara. Vore det inte för Camillas enorma energi så hade jag lagt mig ner på golvet och gråtit ut min frustration över att inte orka så mycket som förr…och då är förr cirka 4-5 veckor bakåt i tiden. Inte de år som jag hade haft uppehåll tidigare.
Jag kände mig som en riktigt stor pessimist, glaset var verkligen halvtomt. Det var svårt mycket svårt och inte precis likt mig att tappa gnistan. Jag har ju verkligen kunnat spotta i nävarna och ta nya tag tidigare. Jag iakttog mig själv med förundran. Ja, så här kan man ju också känna tänkte jag med gråt klump i halsen. Varför var det så svårt att fånga upp glädjen att äntligen kunna träna igen??
Men så idag så hände det när jag stretchade efter mitt pass på gymmet. Jag började känna mig stark igen, jag fick en skön känsla i kroppen även om jag var otroligt trött. Och jag fick Kentas låt i huvudet Just idag är jag stark utan jämförelser i övrigt ;).
Jaa, det är så skönt att få tag i den känslan igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar