Mormor & morfar tema…

…kommer det att vara här i några dagar.

Vi har fått glädjen att låna Julie medan föräldrarna har en skön ledighet i Frankrike.

Man kan väl nästan säga att det är den bästa mindfullness träning man kan ha. Att följa hennes dag, i hennes tempo är så roligt och med lagom fart. Idag åkte hon pulka till en park med morfar på förmiddagen, det var kul. På eftermiddagen efter en sovstund så gick hon och jag ut på en promenad.

Ja, man måste akta bilarna som svischar förbi håller jag med om och små svarta saker på marken är farligt. Nej, det är inte farligt svarar jag flera gånger…det är smuts från bilarna. Vi ser tomten i en släde som blinkar förfullt från en balkong. Där står vi länge länge. När vi kommit lite längre bort på vår promenad så ser vi en tomte med färggranna lampor på en husvägg, han vinkar. Julie vinkar tillbaka, länge.

På hemvägen går vi upp för en trappa. Jag är påväg hemåt men det är inte Julie. Hon vill gå till parken bakom vårat hus. Jag lirkar lite…lockar lite. Men näe det går hon inte på och jag tänker…det är okej, vi tar en sväng till parken också.

Där är snön djup. Julie ramlar och försvinner nästan i snön vid varje litet steg. Hennes skratt är så smittsamt, hon gillar snö och vill leka. Hon ser målet, den lilla lekstugan, dit ska hon. Hon ramlar om och om igen, skrattar och vill ha hjälp att komma upp.

När jag senare bär henne hemåt i den djupa snön så är hon inte riktigt klar, hon protesterar med hög stämma och rynka mellan ögonbrynen. –Vill inte gå in!

Då ramlar vi omkull i snön båda två. Julie tittar på mig med glitter i ögonen och skrattar sedan högt när vi rullar runt tillsammans och försöker att komma på benen igen. Som två snögubbar ser vi ut, både Julie & mormor.