..på, hur skönt det skulle vara om man för en liten stund kunde återvända till platser man besökt och verkligen älskat och älskar. Om man bara genom att blunda och ta tre djupa andetag färdades iväg..
Lulè, min barndomsstad som jag några månader innan min 18 års lämnade för att flytta söderut, för att jag ville ha ett jobb. Det var i mitten av 70-talet och då jag flyttade var framtidsutsikterna för min stad stora. Stålverk –80 var det magiska ordet, det skulle ge massor av jobb till Norrbottningarna. Det hann även ge massor av jobb under en period i början av utbyggnaden. Men så lades det i malpåse för att aldrig tas fram igen. Vi flytt int ropen skallade samtidigt som många flyttlass gick söderut. Man måste ju ha ett jobb.
Jag skulle för ett ögonblick vilja färdas tillbaka i tiden till då.
Se staden som den var då.
Men framför allt komma hem till min mamma & pappa då, slå mig ner vid köksbordet och prata och vara nära.
2007 fanns denna rondellhund utanför Kulturenshus. Kul eller hur! Det är en av kommunens parkarbetare vid namn Hans Englund som har signerat ishunden. Det är också han som gör de olika vilda isdjuren som pryder Stadsparken varje vinter och som stadens barn åker rutschkana i. Bild från norrbotten.se
Det här blev ett inlägg som nog skulle kunna heta längtan tillbaka också.
2 kommentarer:
Vad fint skrivet! Älskar dig. Kram
Susanna; Tack sötnos. Älskar dig! Kramar
Skicka en kommentar