Om jag kunde/fick förändra något så skulle jag

Stoppa skitsnacket!

När jag första gången läste om det som skulle bli dagens Show & Tell tema så tänkte jag att jag skulle skriva stora tankar om stora förändringar som jag vill ska ske. Men jag stannade vid något som är stort men dock litet om vi jämför med barnarbete, krig och jordbävningar. Hm, ja men en liten jordbävning kan man nog likna det vid ändå, som förstör och förmörkar och är precis lika svår att bygga upp senare, som Haiti efter jordbävningen.

Om jag kunde/fick förändra något så skulle jag stoppa skitsnacket. Ja du läste rätt. På så gott som alla arbetsplatser och även på vissa platser där folk känner varandra men ändå inte, du vet vänners vänner någon man kanske var vän med tidigare eller gick i samma skola som. På flera av dessa platser så finns det personer som älskar att söka fel hos andra i sin omgivning. Den personen måste någonstans i sitt inre tänka tankar som -den är inte som jag eller enligt mina normer, då är den personen fel och avvikande

 

Jag tänker också på folks missunnsamhet eller tyckande om saker de personerna egentligen inte vet så mycket om men som nästan mer än något annat kan göra en annan människa ont

Det finns personer som älskar att prata illa om andra utan att veta så mycket. I deras huvud fantiserar de ihop en historia som är snuddande nära sanningen, men i och med att de fantiserar ihop en del så blir det helt fel. Det finns även människor som älskar att lyssna på de som skvallrar och pratar ”skit” utan att säga –Men stopp där, är det verkligen så som du säger? De ger näring åt skitsnackaren.

Om jag kunde förändra något så skulle jag vilja förändra just det. För jag vet hur lätt det är att någon råkar riktigt illa ut om tyckaren får allt för mycket luft. Att ingen ifrågasätter eller säger –Vad menar du? –Hur tänker du nu? Eller, jag vill inte lyssna på det där! För den som drabbas blir ofta så nerslagen av orden, de felaktiga osanna åsikterna att den inte orkar försvara sig.

 

På en arbetsplats till exempel är det lätt att någon börjar med små sensationer eller tyckanden om någon. Om alla bara lyssnar och nickar och inte säger emot så får den som snackar skit ännu mer vatten på sin kvarn. Och den det handlar om får sin arbetsdag, kanske hela sitt arbetsliv förstört. Jag skulle önska att fler personer istället för att snacka skit, vände på det hela och positivt nyfiket visade intresse för sin omgivning. Varför den gör si och den gör så –ja man kan ju fråga.

 

Jag hade tidigare en vän som kom från ett asiatiskt land. När hon kom till Sverige så var det inte bara det Svenska språket som var ett problem, utan även att tyda vårt kroppspråk. Genom att fråga så lärde hon sig undan för undan. Hon sa ofta –ni svenskar är inte så lätta att förstå. Då menade hon att hon hörde en sak men såg något annat. Men hon jobbade på att förstå. Det är lite av den varan jag är ute efter. Ofta kan det ju också vara tvärtom att det är vi som inte förstår en persons kroppsspråk eller sättet den säger saker på även om vi kommer ifrån samma land. Istället för att ställa en fråga till den personen som min vän gjorde, –hur kommer det sig att du gör så? Så snackar vi med en kollega –vet du vad h*n gjorde? –jaa, och vet du vad h*n sa! Och så är det pågång.

 

Jag jobbar på en arbetsplats som tidigare var rätt så liten, men så skulle den växa, den skulle bli dubbelt så stor. Stämningen kollegor emellan var god och när vi skulle utöka med fler personer så var det en av de saker som vi ville behålla. Då bestämde sig min närmaste kollega och jag oss för att så gott vi kunde skulle sätta stopp för skitsnacket. Om någon fiskade efter sensationer om än de var små så sa vi stopp. Vänligt men bestämt. Det har funnits några tillfällen då det kunnat bli stort och fel, att en person på grund av olika skäl hade kunnat bli skitsnackad om eller inte blivit indragen i arbetsgruppen. Men vi har lagt oss vinn vid att stoppa upp, men också att framhålla den här personens goda egenskaper, och naturligtvis även de övrigas. Att vi tillsammans tillför helheten något just för att vi inte är helt lika varandra. Det har gett ett öppet klimat, där alla vågar säga det den tycker på ett bra sätt. Vågar ställa så kallade dumma frågor. Vågar visa att –Jag kan! Och det har också gjort att alla känner sig trygga.

 

Jag tror att det är Det stora i det lilla som kan göra skillnad, kan vi förändra detta så tror jag att större katastrofer som krig kanske inte försvinner…men inte blir den första eller i vissa fall den enda utvägen.

Ordspråket "Döm ingen förrän du gått en mil i hans mockasiner" känns så rätt. -Indianskt ordspråk