Helt snurrigt

Hela eftermiddagen och kvällen igår låg jag till sängs och var jätte illamående. Ingenting mer hände än att den där hemska känslan av –jag vill kräkas kom över mig gång på gång, samtidigt som jag tänkte –men jag orkar inte stiga upp även om jag måste…. Jag svettades och var rätt snurrig och hade huvudvärk också. Tungt låg jag nedbäddad i min säng och halvsov.

helt plötsligt så hör jag ett ljud, det är inte alls högt och jag vet inte hur länge jag har hört det utan att uppmärksamma det. Det kommer från mitt nattygsbord som jag ligger med ryggen emot. Nä-äe, jag orkar inte vända mig om! Det låter som fjäderlätta vingar som flaxar febrilt…och ljudet upphör inte.

Tillslut tar min nyfikenhet över –vad kan det vara? Jag vänder mig sakta om, får med mig ett tungt huvud…Jag försöker fokusera blicken. Genom halvöppna ögon så ser jag tillslut vad det är som låter. Det är min väckarklocka som är en sådan variant som ställer sig själv när man byter batterier och när det blir sommartid…det sista tror jag iallafall.

Nu har den här klockan som gick i tid i morse när jag steg upp tydligen fått för sig att nu ska den ändra tid. Så där ligger jag och ser genom dimmiga ögon hur visarna snurrar på för fullt. Jag får en surrealistisk känsla av att…ur led är tiden. Jag tröstar min matta hjärna med att –det är tur att den går framåt i alla fall och inte snurrar åt det andra hållet! Tänk om den stannar på 05.40, ringer och vill ha upp mig ur sängen….! Det orkar jag inte!

Visarna saktar in när de närmar sig 15.50 de snurrar sen långsamt tills de slutligen stannar på 16.40. Sen blir det återigen knäpptyst i rummet. Jag tittar på min armbandsklocka –den stannar på precis rätt tid.

Men varför flyttade visarna sig framåt överhuvudtaget?