måndag 16 maj 2011

Tillbakablick..

… på en finfin lördag.

Tänk, jag fick sms från en kär vän som undrade om vi kunde ses för en fika i lördags förmiddag. Vi, maken och jag messade ett snabbt och glädjefyllt JAAA! och bestämde att vi skulle ses 10.30 på Waynes i vårt centrum. Där satt vi och pratade oavbrutet i över två timmar om allt som har hänt oss sen vi sågs sist…för ungefär två år sedan! Vännen har varit så sjuk, så sjuk så vi trodde ett tag att vi aldrig mer skulle ses. Eller trodde, det kändes egentligen helt otroligt overkligt att det skulle kunna vara så. Att vår starka, alltid lika glada och kärleksfulla vän skulle kunna dö. Men läkarna kunde inte hitta vad det var som gjorde att hela kroppen var utslagen, inget fungerade på rätt sätt…det var error i systemet.

Vår vän vaknade tillslut upp och såg till sin förvåning alla oroliga ögon runt om sin sjukhussäng och sa med bräcklig stämma ett kraftfullt- NEJ tack till alla besök. Hon behövde vara med sig själv för att kunna hämta igen den energi som så sakterliga började skönjas. Inga blommor, ingen musik, det var alldeles tillräckligt med det som ändå ingår i rutinerna när man ligger på sjukhus.

Nu satt hon här mitt emot oss och vi bara log och med glitterglada ögon slukade vi varandra och berättade om allt!

♥♥ ♥♥ ♥♥ ♥♥ ♥♥ ♥♥ ♥♥ ♥ ♥♥ ♥♥ ♥♥ ♥♥ ♥ ♥♥ ♥♥ ♥♥ ♥♥ ♥♥ ♥♥ ♥♥ ♥ ♥♥ ♥♥ ♥♥ ♥♥

Sen åkte vi i fullastad bil iväg till svägerskan som fyllde ojämnt men som vi absolut ville fira. Vi njöt av hennes alltid lika goda och vackra buffé och av att träffa alla fina släktingar igen.

Fruktfrossa

♥♥ ♥♥ ♥♥ ♥♥ ♥♥ ♥ ♥♥ ♥♥ ♥♥ ♥♥ ♥♥ ♥♥ ♥ ♥♥ ♥♥ ♥♥ ♥ ♥♥ ♥♥ ♥♥ ♥♥ ♥♥ ♥♥

På kvällen bar det iväg in till sta´n och konserthuset för att träffa vänner och lyssna på tre av våra favoriter som var i Sverige och höll konsert, Deva Premal & Miten.

Det var en fantastisk avslutning på en fin dag .

Deva Premal & Miten

2 kommentarer:

Äventyret framtiden sa...

Så fiffigt att fira med fruktfrossa!
Härligt!

Livet är skört och det är skönt att kunna ta vara på stunderna man har med varandra och efter en lång svår sjukdomstid så är det nästan som en andaktstund att kunna träffas på nytt.

Kram!

✿Ewa sa...

Karin; Ja, det var såååå gott! Med lite rökt skinka och rostbiff till. :)

Jaa, precis så kändes det. Som en andaktstund. <3

Kram!