söndag 14 oktober 2007
Studentexamen
Det kan vara rätt så skönt att tänka på sommar och värme nu, idag, då regnet öser ner och det är ruggit och höstlikt ute.
Den 8 juni tog Fredrik vår yngsta och enda hemmaboende "barn" studenten. I godtid och med slipdamm ihåret / föregående inlägg/ lämnade jag in fotot på honom som skulle vara på hans plakat. När jag sökte efter "rätt" bild så forsade minnesflagor från förr förbi. Tänk så fort tiden går. När barnen är små så känns det som om det alltid ska vara så. Och helt plötsligt så är dom stora och står på egna stadiga fötter. I det här fallet storlek 46-47!!
Den lilla glada, busiga grabb som jag ser på bild efter bild känns så närvarande. Jag minns saker han sagt, bus han gjort. Att han ibland i lågstadiet inte riktigt visste att han var längst av alla utan kände sig så liten så liten. Han ville inte vara med i någon lagsport -för att lagledarna skrek med så arga röster!! Trots att han rent fysiskt skulle ha platsat väl så avstod han för att han inte gillade höjda arga röster! Men när han och kompisarna spelade fotboll på planen i närheten då var det bara kul! Jag tänkte då -Hur skulle han ha klarat av att växa upp i en familj där man skrek och bråkade med varandra?? Det var väl därför han valde oss ;), såklart!
Han har en otroligt bra förmåga att vara en god iaktagare som också väldigt bra kan förmedla det han sett och vad han då reflekterat över. Det finns åtskilliga tillfällen då jag imponerats av den förmågan, som många vuxna inte ännu kommit i närheten av. Inte minst i skolan där vissa lärare hade skygglappar och samma elever allt som oftast fick skulden för det som händer fast de var oskyldiga.
Att han aldrig sov som systrarna gjorde när han var sjuk gjorde att man blev rätt matt när febern steg och han varken ville sova speciellt långa stunder på natten eller på dagen. Han var ett "öronbarn" så det hände rätt ofta vintertid att förkylningar övergick i feber och öronvärk.
Fredrik som liten hade benen fulla av spring och upptåg det var sällan en lugn stund förutom om våra vänner kom förbi. Då blev han så lugn och stillsam så ingen kunde tro det vi stundtals klagade på -Att han aldrig var stilla.
Benen fulla med spring märker vi väl inte av så mycket numera ;) då sovtimmarna sträcker sig till någongång mitt på dagen när han är ledig. Men kanske att de nu ger sig uttryck på annat sätt. Han jobbar på som sjutton på hotellet, tar gärna extra pass och umgås med vänner så mycket det bara går. Idrottar och träffar flickvän och tar sånglektioner...
Studentdagen var den varmaste dagen vi varit med om. Som tur var så hade vi vattenflaskor med oss på skolgården. Allt var fest! Partytältet på vår baksida som vi satt upp för att det kunde bli regn var nu bästa solskyddet istället.
Etiketter:
minnen
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar