Hjärtat på fel ställe

Med ljudsignalen bortkopplad bar jag idag telefonen på mig på jobbet. Det brukar jag inte göra för den stör och jag hinner inte ta några privata samtal annat än i nödfall....


När ljudet är av så vibrerar den inte ens när den ringer...så att bära den på sig utan ljud är helt onödigt. Jag brukar alltid ha den i mitt skåp...men efter att idag ha burit den på mig utan att ringa upp sonen när han ringt så känner jag mig som en riktigt dålig mamma.

Vad som hänt? Jo...

...efter min lunchrast så såg jag att sonen hade ringt men inte lämnat något medelande. Jag ringer honom senare tänkte jag.

När jag sen gick hemåt så plockade jag upp telefonen för att sätta på ljudet. Då hade jag förutom medelandet från sonen tre medelanden från äldsta dottern.....hm ovanligt vid den här tiden...

Jag tänker att jag ringer upp henne först, hon är ju gravid och det kanske har hänt något som hon vill berätta.

Det första hon säger är
-Har du pratat med Fredrik ännu?
-Nää säger jag medan hjärtat tar ett litet oros skutt.
-Det är ingen fara säger hon med trygg röst...

-Hjälp tänker jag ingen fara! Och hjärtat hoppar högre upp.
-Fredrik är på väg till akut tandläkaren vid odenplan just nu och Susanna möte upp honom där, men det är ingen fara.
-Jag har försökt att nå alla men ingen har svarat...
-Jäklar tänker jag medan jag samtidigt som jag får en lägesrapport blir alldeles varm om det skuttande oros hjärtat av att systrarna fanns där och kunde hjälpa och stödja.

Fredrik har tydligen åkt pansarvagn och haft oturen att vara på fel ställe i den när den körde ner i en grop och han stötte både ben och huvud.

Men det som orsakade akut tandläkarbesök var för att han även slog i framtänderna och slog av en tredjedel av dem.

Ont gjorde det och eländig kände han sig! Men efter att tandläkaren fixat så att det inte skulle värka så mycket kändes det så mycket bättre. I morgon ska han ringa folktandvården för att få tid för tandreparation och nu ligger han troligtvis hemma hos flickvännen och sover.

Jag har kunnat pusta ut och hjärtat har sakta åkt tillbaks till sitt rätta ställe. Men ett är säkert.
Jag ska alltid ringa upp barnen så fort jag ser att dom har hört av sig även om dom inte lämnat något medelande. För om dom inte gör det kanske egentligen borde vara mer oroande?!