Regler...hur man gör eller kanske rentav inte gör vissa saker, det har jag som vuxen inte så stora problem med...jag gör på mitt vis och det brukar bli rätt bra.
Det var när barnen var små och jag skulle vara förebild och samtidigt lära ut hur man gör och de frågade varför, som det blev lite körigt emellanåt.
Som tillexempel det där med cykelhjälm...det var jättedriver om vikten av att ha just hjälm på när man cyklar, ingen hade det innan.
Då, i början var dom stora, fula och ofta av vit frigolit! Tänk dig själv...antingen cyklade du omkring med en hjälm som var föregångaren till globen, det måste föresten vara därifrån något ljushuvud fick iden till globen. Istället för hundratals vita hjälmbollar på cykel, varför inte göra en gigantisk? eller så cyklade du utan och fick vänner av ordning på dig.
Jag ville ju såklart att mina småänglar skulle ha hjälm.Vilken förälder vill inte att ens barn ska ha absolut bästa skyddet om olyckan skulle vara framme? Det var inget problem för dom, genast förstod de kloka småänglarna varför dom behövde den...men kunde inte mitt huvud också gå sönder??
..........! Okej!
- Kan väl säga att jag cyklade väldigt sällan.
En annan sak att lära ut var det där med obevakade övergångsställen.
Området där vi bodde var så gott som bilfritt. En förälders dröm. När barnen var ute och lekte behövde vi föräldrar aldrig vara rädda för just det. Men barnen behövde ju ändå öva så att dom skulle veta hur man gör när dom kommer någonstans där det är trafik.
På väg till barnens dagis, ja det hette så på den tiden *ler* så fanns det ett övergångställe men det var en plats utan bilar dagtid... Det var ett övergångsställe där jag knappt såg mig omkring när jag släntrade över när jag var ensammen. Det blev övningsplatsen.
Väldigt pedagogiskt lärde jag ut
-Man ska stanna, titta och lyssna. Ser ni någon bil? Klart dom inte gjorde!
-Då kan vi gå över...jag gick dom sprang...jag ropade varje gång till deras ryggar
-Man ska gå över.......!
Övning ger färdighet! Efter en kort tid kunde dom gå före mig. Jag såg att dom stannade...och sprang över.
En dag är jag precis brevid och hör då min yngsta dotter väldigt snabbt säga
-Stanna, titta, lyssna innan hon springer över.
Ja, hon hinner knappt stanna, tittar hon så är det bara efter kompisar som också är på väg till dagis och lyssnar hon så inte är de efter eventuella bilar.
Orden har blivit en magisk formel, säger man den så är man beskyddad mot bilar!
Någonstans i min iver att lära ut har jag missat nått.
Tre barn och många år senare har jag fortfarande ett himla schå att lära mig gå över en gata som vi vuxna ofta gör...det vill säga vi vänta inte alltid på gröngubbe om det är bilfritt...
Sen var det det där med att slänga skräp. Jag är själv uppvuxen under tiden då
Håll Sverige rent kampanjen var bara barnet. Vi städade skolområdet rent varje vår och hade lektioner då vi fick lära oss mer. Undrar om man har det idag?
Självklart skall man lära sina barn att inte slänga skräp på marken. Antingen slänger man i en papperskorg eller så tar man med det hem. Äppelskrutt och sånt kan man slänga in i någon buske så att det inte ligger på marken och skräpar men det multnar upp och så vidare...
Men så var det det där med Toy...vid något tillfälle döttrarna var fortfarande små, så ska någon av dem slänga sitt färdigtuggade tuggummi på marken. Jag säger då
-Nej, inte på marken! Tänk om en fågel tror att det är mat. Då fastnar det i fågelns näbb och den kan dö av hunger....
Konsekvensen av de orden har blivit att jag som håller på att lära mig att göra som vi vuxna oftast gör när inte barn är i närheten...det vill säga som jag själv tycker och vill och jag tänker kanske inte heller alltid på att jag gör...för jag behöver ju inte längre fostra...har börjat höra uppfostrande röster...
Igår gick jag i Vasastan...tittade i skyltfönster...jag tänkte inte på något speciellt...jag tog ut mitt tuggummi från munnen och precis när jag ska kasta det på marken så ser jag för min inre syn båda döttrarnas förvånade barn ansikten och hör deras röster
-Men mamma! Fåglarna!!
Jag ändrar mig snabbt, slänger det i första bästa papperskorg och säger med min inre röst till dem
-Jag bara testade om ni var med...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar