Tonårsmamma!

Hm, det slog mig för någon dag sedan att jag är påväg att lämna den titeln.

....och det känns lite konstigt.

Helt odramatiskt sker det på onsdag då sonen fyller 20 år. Odramatiskt därför att han inte är hemma då.

Firade honom gjorde vi i går kväll genom att bjuda ut honom och flickvännen på Edsbacka bistro. Det var en höjdare både vad det gäller maten och att vi hade jättetrevligt och skrattade mycket åt förr och nu minnen.

Ur mitt i backspegeln perspektiv har det inte varit så jobbigt och en massa smällande i dörrarna med mina tonåringar. Eller har jag glömt det?? Det är fullt möjligt att så är fallet...och det är väl bra det.

Sonen är den jag har behövt ha mest koll på iallafall.

Dels var det en tid när han var runt 14-15-16 år då han nästan konstant satt framför datorn....
Att han och pappan var mer dator kunniga än mig blev jag oresonligt arg på när jag bestämde att vi måste kunna spärra sidor med naket och porr på....sagt och gjort, det spärrades. Allt med bröst, naket mm mm. på diverse språk spärrades.

Att sonen kunde komma in ändå förstod jag rätt snart, men att jag på husets då enda dator inte kunde komma in på en del hemsidor där det inte fanns en tillstymmelse till sex för att jag inte kunde komma runt spärren...ja då osade jag av ilska.
-Ska jag vara tvungen att gå omkring och vara orolig mest hela tiden för sånt jag inte vet och förstår mig på tänkte jag då?

Men mest oroad när det gällde hans dator användande var jag nog på alla de suspekta hemsidor som jag började få kännedom om. Eftersom vi alltid har kunnat prata med varandra så hade vi otroligt intressanta diskussioner. Jag fick ställa mina korkade frågor. Han förklarade för mig, jag ifrågasatte. Han mot argumenterade. Sen tog vi en ny rond när jag tyckte att det var dax. Eller när jag hittade spetsiga argument. Eller hittade bevis för att en viss hemsida bara var späckad med falsk information....

Helt plötsligt var även den tiden över...och det var jätteskönt!

När han första gången formligen blev inhälld genom ytterdörren en sen natt eller tidig morgon vilket man nu vill kalla det. Och jag typiskt nog var ensammen hemma var ju också en upplevelse!

I efterhand var jag djupt och varmt tacksam för att hans kompisgäng inte lämnar någon, det vill säga honom att somna på felställe.

I efterhand var han djupt och varmt tacksam att jag var hemma och hjälpte honom som hade mer än en Ågren på sina axlar.

-Det skulle aldrig hända igen sa han med rödsprängda ögon och en andedräkt av värsta slag.....
-Okej sa jag, och sände en bön uppåt att det åtminstone skulle dröja lääänge. Och att jag inte skulle vara ensammen då....det var jag!!!

Tänk alla våra samtal under hela hans tonårstid, då jag både förmanat, hött med näven, stolt insupit hans åsikter på vägen från den fjuniga första tonårstiden till nu. Då han ser ut som en man och i mångt och mycket uppför sig som en sådan också...nästan hela tiden. Så känns det som om jag/vi är i mål.

Viss om att både jag och Crister alltid är föräldrar till våra barn oavsett deras ålder, så är det skönt att den tid som suger mest must och oro är över....vi är oftare vuxna tillsammans nu än tonåring/förälder.

Imorgon ska vi skåla i champagne och äta en god buffé tillsammans med släkten och fira, fira fira....