Ett äventyr!

Nu har jag hämtat mig såpass efter fadäsen i lördags då vi skulle hem från Växjö, att jag nog kan berätta utan att bli alldeles matt.

Vi hade så gott om tid innan tåget hemåt skulle gå, så vi kunde ta det riktigt lugnt. I god tid innan stod vi på perrongen och läste på avgångstavlan när vårt tåg skulle gå. Men inget kom upp!

Ett tåg mot Helsingborg-Malmö kom in.  Vi vet ju att det ligger ännu längre söderut så i vår värld så är det inte vårt tåg….Precis när det ska gå så ser vi, på håll att det nu även står Alvesta på tågets display. Det är ju där vi ska byta!! Det är vårt tåg!!!

Vi sprang i världens fart för att hinna med, men tåget glider sakta iväg.

Helt oförstående över denna miss, hur i hela fridens dagar kunde det vara vårt tåg? så började vi tänka ut hur vi skulle göra nu. Ingen taxi stod inne så det blev 118118 som kopplade  vidare till en av taxiväxlarna i Växjö…precis då kommer en taxi. Vi frågar om han tror att han hinner köra oss till Alvesta? Ja, det skulle han kanske hinna. Det hängde på minutrar. Och för oss hängde det på en ½ minut.

Precis när vi når perrongen glider tåget mot Stockholm iväg!

Jag behöver nog inte skriva något om hur vi kände oss då…Vi var trötta & längtade hem.

Vi kopplade in en överväxel för hem skulle vi, men hur? Vi kollade SJ,s tågtidtabell inne i vänthallen men det såg mörkt ut så här på en lördagkväll. Det ringdes till SJ. Det kollades med eventuella bussar och biluthyrningsfirmor, but not!

Efter massor av samtal och väntande i telefonväxlar och kopplingar hit och dit så insåg vi att man inte kommer  till Stockholm en lördagkväll om man har missat tåget, så är det. Vi förstår att vi blir kvar över natten, så trötta och slitna bokar vi rum på hotellet nära stationen och går till en av de lokala matställena och äter en sen middag och somnar ovaggade. Men före det har vi båda två ställt våra mobiler på väckning och även hotellrummets telefon. Vi vill hem!

Runt 12 på söndag förmiddag  glider tåget in på Stockholms central och vi är hemma. Äntligen!

Jag är trots allt väldigt tacksam att jag inte åkte iväg ensam. För jag hade ju inte fått mitt nya bankkort ännu, och de kontanter som jag hade på mig hade inte räckt till ett hotellrum + mat + ny biljett!

Vad hade jag gjort då??  Jag känner absolut ingen som ens bor inom en radie av 30 mil……

Finns det en mening med allt som sker? Förutom att vi trivdes väldigt bra i varandras sällskap så har vi just nu lite svårt att se den.  Men vi kommer nog inte att resa en gång till utan att ha  koll på kartan och tåglinjerna noga noga. Vi kommer inte heller att resa utan att ta med oss den lilla necessären med ett uppfräschnings kit i även om det bara är en dagstur, för man vet ju aldrig vad som kan hända.

Och vi undrar eftersom vi tyckte att det var väldigt dåligt skyltat när det inte stod Alvesta också förutom Malmö Helsingborg  –Hur skulle en person från ett annat land ha gjort för att komma med samma tåg som vi?

Nog om detta, vi är hemma nu vi har sovit ikapp och nästa gång vet vi…….