Fredagsmys…

…med minnen från förr.

Nu bara måste jag få beklaga mig och tycka lite synd om mig själv. Jag som verkligen är igång med träning och känner alla positiva effekter som jag har väntat på…men så har jag haft känningar i höften och rumpan och lite ner i ena benet till och från sen i somras. Smolk i bägaren, men eftersom det kommit och gått så har jag tänkt att det ger nog med sig. Men icke! Efter 4 utbildningsdagar då jag satt ovanligt mycket för att vara jag, så var det kört. Jag fick mer och mer ont och vaknade till och med två nätter i rad och kunde inte vända mig i sängen, hjälp!

Nu kunde jag inte invänta eventuell bättring längre. Bokade tid hos en naprapat och gick dit i torsdags. Jag hann tänka att –tänk om det bara är som jag inbillar mig….? Jag kan berätta att jag inbillade mig inte alls. Det var väldigt bra att jag kom innan det blev ännu värre. Han beskrev min kroppshållning med en rörelse som när man vrider ur en disktrasa….höften drog åt ett håll och bröstpartiet åt det motsatta…ena benet var några centimeter längre än det andra. !

Där låg vältränade jag, skrivet med en lätt sarkastisk ton till mig själv, och blev ihop knycklad åt alla håll och kanter. Öm och verkligen med en känsla av disktrasa inuti mitt huvud åkte jag hem och baravar en hel dag. Det tog flera timmar innan jag kände mig ok i huvudet. Kroppen då? Lite öm förmiddagen efter…värre värk än nånsin på eftermiddagen. Kändes som om hela baksidan var ett enda stort blåmärke. Stackars mig.

Jag går idag med små små steg och ordet AJ! sägs mer än en gång. Håller handen bakom ryggen för att hjälpa till att räta upp den. Värst är det när jag har suttit och ska resa mig och gå iväg. När jag väl har gått en bit så är det knappt något problem alls. På måndag ska jag tillbaks till naprapaten. Önskar verkligen att det onda har försvunnit tills dess OCH att jag inte är lika sned längre OCH att det inte blir lika ont igen efter hans behandling.

Fredagsmiddagen som vi hade planerat att äta ute fick bli hemmamys istället. Maken hade en jättebra idé om vad vi skulle äta. Alldeles i början av vår tid tillsammans så gjorde vi den här mackan. Vi tyckte att den var super smarrig då…tyckte vi det nu också??

Vi smör och vitlöksstekte 2 skivor gott bröd,förr var det formbröd som vi använde, så breddes mycket pepparot på bröden, 2 stekta entrecôte lades ovanpå, sen en klick chilibearnaise chilli var det absolut inte då och ovanpå härligheten sparris. Ruccola & tomatsallad med citronolja till.

Var det lika gott? JAAAA!

Ganska roligt blev det när vi lämnade middagsbordet för att sätta oss lite mjukare och jag skulle gå iväg med en ljusbricka. När maken såg mig så började han sjunga -sankta Lucia sången. Jag skred inte fram precis, men det gick väldigt långsamt. Ett steg i taget med ett ajaj! emellan.

Ha en härlig lördag!

Dagarna dom…

..går och går efter varandra. Måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag, lördag, söndag….

Ja, så har det verkligen varit allt sedan semestern tog slut och arbetsveckorna drog igång. På jobbet har flera nya barn inskolats i verksamheten av fantastiska pedagoger. Min grupp är den enda som inte förändras denna höst. Vilket är skönt för oss då vi kan djupdyka i varandet med varandra i allt som händer ett litet barn under sommarsemestern. Flera har blivit torra!! Fantastiskt! Många talar tydligare och några har börjat lägga samman flera ord till meningar även om vi inte alltid förstår allt ännu så gör det att det tillsammans med barnets första språk, kroppspråket blir tydligt nog.  De leker nu tillsammans precis hela tiden. Utomhus affärslekar, kalaslekar, kottsamlarlekar, en pinne blir mikrofon och de sjunger Haba Haba ! Som vi sen, när vi är inne tar fram på vår Spotify och dansar oss svettiga och skrattande till.

Vi har haft två fullmatade planeringsdagar varav den första dagen avslutades med trerätters middag och övernattning på Vaxholms kastell. På morgonen vaknade jag tidigt och gick långsamt två varv runt ön. Sen satte jag mig ned på en brygga och bara var. Frukosten där var inte bara god utan även vacker med mycket frukt och grönt och nybakat bröd bland annat som vi njöt av ute i solskenet.

 

Sen tog den andradagens arbete vid då vi djupdök i vår nyligen reviderade Läroplan för förskola –98 och vårt kvalitetsarbete. Otroligt intressant att arbeta tillsammans och fantastiskt att se alla kollegor så otroligt engagerade.

Maken och jag har båda intensiva veckor så under helgerna har vi passat på att baravara. I fredags skippade jag den inplanerade träningen direkt efter jobbet. Istället tog vi tåget in till stàn och stannade till på Xoko som har så goda mackor som passade perfekt till ett glas rosè. Så gott! och skön början på helgen. Vi promenerade vidare mot Kungsholmen. Gyoza ute i solen på Roppongi blev middagen innan vi i sakta mak flanerade hemåt. Middagspromenaden avslutades med ett glassmöte mellan Teheran vaniljglass smaksatt med saffran, rosenvatten och pistagemandel & Italien vaniljglass med kaffesmak.

Hur träningen & utmaningen går? Finfint! Kan väl säga att det är tack vare att jag känner mig muskelstark som allt det andra i vardagen funkar så bra. Men nu när jag är uppe i 70 repetitioner så börjar framförallt armhävningarna att kännas rejält, men det är väl det som är meningen….

Ha en skön söndag!

Med gräs mellan tårna

Ett oplanerat sommarblogguppehåll blev det i år. Dagarna utan skrivande här har gått i varandra, allt annat har fått ta mer plats och det har känts helt ok. Sol, sommar och fritid ska ta massor av plats när den äntligen är här.

På kursen som jag gått under våren på universitetet fick jag betyget B, vilket är jättebra + fina ord på vägen av läraren som läst min examination. Det värmde gott! Flera saker avslutades och färdigställdes inför hösten på jobbet veckorna innan semestern. Tempot gick snarare uppåt än nedåt så som det gjorde förr strax innan semestern.

Vi har varit på resande fot en stor del av vår semester. Njutit tillsammans med familjen i Helsingborg, Köpenhamn och Norrbotten och nu landat här hemma.

Det som jag är väldigt glad över är att jag har lyckats hålla igång träningen trots ledigheten. Det har inte fungerat så bra förr. Den finns där nu inuti mig som en vana..kan inte låta bli. Känner mig så glad över att jag varit så envis och att Camilla har inspirerat mig så mycket. Att få igång löpningen har ju varit mitt mål från dag ett på gymet, sen har träningen där ibland fått mig att glömma just det målet. Jag tycker ju att det är så skönt att känna hur styrkan växer i mina muskler. Den bonusen ger mig värsta kicken!

Maken och jag har försökt att få till en löprunda var annan dag under semestern. Jag inväntar fortfarande den där flow känslan som jag hade en gång för lääänge sen när jag löptränade riktigt mycket. Jag är glad för att jag vet hur det kan kännas när man bara springer på, när andningen är på plats och benen matar på steg på steg på steg… Så har det inte blivit ännu kan jag säga. Jag inväntar fortfarande the magic moment –plötsligt händer det! har jag hört. Men inte för mig, det är fortfarande hur tungt som helst. Men jag matar på och behöver inte stanna för att få luft längre, jag tar korta steg, springer långsamt och bara så länge att det känns bra…vissa kallar det för att gå snabbt…. Trots att det inte känns helt ok inuti mig, jag vill springa med långa kliv, vinden i håret, snabbt! Hahaha!

 

När jag så hittade den här godisbiten uppe i norr så blev jag nästan barnsligt glad. Det är ett kettlebellklot. Man kan hitta dem på så gott som alla sportbutiker, men jag har aldrig sett en så här fint orange klot tidigare. Jag gick med ett stort och brett leende ut ur butiken med klotet i hampan. Nu springer jag min runda och tränar sedan med klotet. Det är så roligt! Yihaa!

Det är söndagmorgon..

…och jag är uppe före tuppen.

Jag vaknar efter en skön drömlös natt av att huvudet är fullt av saker-att-göra-idag.

Efter de två kursdagarna så ställde jag bara ner väskan med böcker och anteckningar på golvet i hallen, laddade om inför fredagen som började i snöstorm då jag var först på jobbet. Det vill säga före klockan sju! Det gick bra och dagen blev rätt olik andra dagar. Några kollegor kom inte till jobbet alls för busstrafiken var helt inställd och telefonköerna till de olika taxibolagen kunde nog liknas vid hur det brukar vara en nyårsnatt…upptaget eller man var placerad längst bak i en kö som var oändlig.

Några av barnen fick extra ledigt eller kom lite senare…På parkeringen utanför förskolan/skolan blev det lätt kaos när bilar fastnade och åkte på tvärsan. Det roliga var att alla som dock kom fram till förskolan var så himla glada -JAA vi klarade det! -Nu ska jag bara se om jag kan komma till jobbet också! sa var och varannan. Eller så knatade de som kommit hemåt igen för att sköta jobbet ifrån hemmaplan.

En förälder kom med frostnupna kinder glad och positiv och sa –tänk så många som är ute och går! Så roligt! Var är alla i vanliga fall?? Joo, vi vet båda att alla sitter i sina bilar numera. Men precis det hon sa hade jag också iakttagit genom förskolans fönster där vi hängde både barn och vuxna. Trots oväder så var det fantastiskt att se alla dessa människor som promenerade. De som satt i sina bilar var de man tyckte synd om…undrar om de kom fram?

Nu har vi i alla fall precis lika mycket snö som i julas, så jag kan sluta titta efter vårtecken. Det är bara februari, det brukar snöa då det brukar även vara rätt kallt då det vill säga nu.

Någonstans inom mig tror jag att ett under ska ske. Att det precis som att vintern kom ovanligt tidigt i höstas….så kan våren göra precis samma sak, komma ovanligt tidigt. Jag inser att så blir det inte.

Så nu ska jag fokusera på att strukturera upp min to do lista så att jag vaknar i morgonbitti och vet att jag har läget under kontroll. För nu börjar en intensiv period på jobbet. Jag kanske inte hinner skriva så mycket här på ett tag. Kanske inte heller hinner läsa eller kommentera inne hos er heller.

Men snart är jag här igen!

skrivet senare Åh, jag menar att jag är tillbaks här på bloggen snart igen.

Fotot är från en semester som har varit och den är till för att peppa mig –att det kommer ljusare och varmare tider…snart mycket snart.

Medveten och närvarande

Idag, en fin fin dag!

Vackert väder, klarblå himmel och jag är ledig. Kan det vara bättre? Jag känner varje gång som jag är ledig att det här borde jag göra lite oftare.

Idag var det kursdag, att finna mindfullness i vardagen hade sin början. Vi var åtta förväntansfulla personer som kom samman.

Tänk, när dagen var slut så var vi alla rätt så trötta. Inte så som när man jobbat hårt med kroppen…men något händer när man ägnar en hel dag åt meditation, långsam mindfullyoga, samtal, reflektioner. Vi, eller jag ska bara tala för mig själv var riktigt skönt avslappnad. Det kändes som när jag tidigare varit på retreat. Att jag förutom avspänning även på något sätt blivit renad i sinnet.

Jag känner också att det är helt rätt som jag gör just nu -att bygga både det inre och yttre.  

Carlos Nakai med Meditation. Enjoy!

Ingen skrivkramp här inte

Jag startar upp morgonen med att sätta mig framför min dator och ett tomt blad.

Jag samlar mig, dock inte tankarna för det är de som jäser över och måste ut. Var är jag påväg, vad gör jag, vad vill jag? Så trycker jag ner den första tangenten och i snabbtakt utan att titta om det blir skrivfel eller omkastade meningar, vilket det ju ofta blir här hos mig när jag känner att mycket vill ut, så skriver jag och skriver och skriver sida upp och sida ner.

Det är samma när jag pratar och är djupt engagerad. Det känns då som om en mun inte räcker, för att tankestrålarna, det vill säga ascosiationerna blir så många att allt måste ut ur mig samtidigt, för att sen sorteras.

Kanske behöver jag ta till den teknik som man använder sig av inom Feng Shui där man går igenom och röjer ut sitt hem. Man behåller bara det man tycker om och verkligen behöver och slänger bort sådant som stör. Att inte spara på det jag aldrig använder! Hm, ja det är kanske det jag håller på med medans jag febrilt fortsätter att skriva.

En process är pågång, jag vet inte vart den ska leda mig. Men jag känner mig som en tryckkokare som sakta lättar på trycket. Lite av ångan pyser just nu ut… på något sätt ska det här förhoppningsvis leda mig framåt. Formas till en idé…

Jag ska skriva ut alla A4 sidorna…sedan…när jag är klar. Lägga dem framför mig. Kanske ska jag använda färgpennor och stryka över och under? Behåller bara det som jag verkligen har nytta av, slänga bort det som stör…hur gör man när det finns inne i huvudet och inte är en sak? Och att inte spara på det som jag aldrig använder? Hm?

Kanske är det här en helt fantastisk process som har satt igång? Joo jag vet att den är det, jag tvivlar inte ett dugg på det. Men det förvånar mig ändå med vilken kraft den kommer. Joo, jag vet varför. Och att den dyker upp lägligt jaa det gör den, det ser jag nu. Just nu.

Ofta är det så att saker hänger samman att det synkroniserar med det som händer mig just nu. Tidigare har jag skrivit om det här, här och här.

Just nu synkroniserar händelser i veckorna som har varit mycket med det jag ska börja med på fredag, en kurs i Mindfullness. Det yttre och det inre ska integreras. Jag ska plocka upp nya och damma av gamla redskap. Men det är absolut inte om det jag skriver. Det är ett av de redskap som jag ska ta till i det nya.

Pust! Nu måste jag vila uttröttade fingrar som formligen hamrat ner blokstäver i timmar. Skrivkramp? Nej det här är bara början!

Jag ska gå ut i den friska septemberluften och ta två juveler i handen. Julie & Crister. Det är glädje det!

En hängmatta..

..skulle jag vilja ligga i nu under en klarblå himmel och bara vara. Sortera de gångna dagarnas aktiviteter och ta nya tag inför resten av veckan som fortsätter i samma tempo.

Efter två intensiva kursdagar  behöver jag nu sortera det som sagts och gjorts innan resten av veckan tar vid, den fortsätter i samma tempo men med andra grejer.

Vad var det viktigaste?

Hm….kanske

*hänsyn till andras sätt att vara och tänka

*tanke pauser –är vi på rätt väg?

*Förändra-acceptera-avslut

Ja, det var nog det här…behövdes ingen hängmatta…en skön fotölj gick lika bra :-)

 

Intressant dag…

…idag. Det är fredag, alla är rätt så trötta , både barn och vi vuxna. Men alla ger lite extra idag…ändå. Alla tar av den där energin som inte alls fanns igår….som vi pratade om.

Vi måste påminna oss om hur vi ska göra för att det ska bli bäst! Inte glömma bra rutiner, för då blir vi bara trötta och frustrerade och börjar peka på andra. Inte tänka på –vad gör jag själv för att det ska bli bra? Vi måste kommunicera!

En riktigt bra sak var också att vi startade upp höstens vidareutbildning i eftermiddag.Vi ska alla på förskolan gå TRAS utbildning, förkortningen står för Tidig Registrering Av Språkutveckling. Där registrering är ett annat ord för observation. Så intressant! Så bra!

Alla pedagoger blir vi satta på språktåget samtidigt, det höjer kvaliteten för varje liten individ.

Det känns stort!

Ha en riktigt skön fredagskväll!

Ååå en…

…till lysande föreläsning. Och visst är TED ideas worth spreading!

Ibland blir man så glad..

…när man zappar runt på TV helt planlöst. På Tv24 blev jag sittande och lyssnade på ett program om och med Hans Rosling. Åh vad jag skulle vilja höra honom live! Och jag skulle vilja att ALLA fick höra honom.

Så därför, slå er ner kära vänner och lyssna på en otrolig föreläsare som med både humor och stor kunskap lär oss om så fantastiskt mycket mer om vår jord och våra medmänniskor här. Allt är inte som man tror och tänker….

Programmet som jag såg heter Roslings värld.

Have a nice day!

Ett äventyr!

Nu har jag hämtat mig såpass efter fadäsen i lördags då vi skulle hem från Växjö, att jag nog kan berätta utan att bli alldeles matt.

Vi hade så gott om tid innan tåget hemåt skulle gå, så vi kunde ta det riktigt lugnt. I god tid innan stod vi på perrongen och läste på avgångstavlan när vårt tåg skulle gå. Men inget kom upp!

Ett tåg mot Helsingborg-Malmö kom in.  Vi vet ju att det ligger ännu längre söderut så i vår värld så är det inte vårt tåg….Precis när det ska gå så ser vi, på håll att det nu även står Alvesta på tågets display. Det är ju där vi ska byta!! Det är vårt tåg!!!

Vi sprang i världens fart för att hinna med, men tåget glider sakta iväg.

Helt oförstående över denna miss, hur i hela fridens dagar kunde det vara vårt tåg? så började vi tänka ut hur vi skulle göra nu. Ingen taxi stod inne så det blev 118118 som kopplade  vidare till en av taxiväxlarna i Växjö…precis då kommer en taxi. Vi frågar om han tror att han hinner köra oss till Alvesta? Ja, det skulle han kanske hinna. Det hängde på minutrar. Och för oss hängde det på en ½ minut.

Precis när vi når perrongen glider tåget mot Stockholm iväg!

Jag behöver nog inte skriva något om hur vi kände oss då…Vi var trötta & längtade hem.

Vi kopplade in en överväxel för hem skulle vi, men hur? Vi kollade SJ,s tågtidtabell inne i vänthallen men det såg mörkt ut så här på en lördagkväll. Det ringdes till SJ. Det kollades med eventuella bussar och biluthyrningsfirmor, but not!

Efter massor av samtal och väntande i telefonväxlar och kopplingar hit och dit så insåg vi att man inte kommer  till Stockholm en lördagkväll om man har missat tåget, så är det. Vi förstår att vi blir kvar över natten, så trötta och slitna bokar vi rum på hotellet nära stationen och går till en av de lokala matställena och äter en sen middag och somnar ovaggade. Men före det har vi båda två ställt våra mobiler på väckning och även hotellrummets telefon. Vi vill hem!

Runt 12 på söndag förmiddag  glider tåget in på Stockholms central och vi är hemma. Äntligen!

Jag är trots allt väldigt tacksam att jag inte åkte iväg ensam. För jag hade ju inte fått mitt nya bankkort ännu, och de kontanter som jag hade på mig hade inte räckt till ett hotellrum + mat + ny biljett!

Vad hade jag gjort då??  Jag känner absolut ingen som ens bor inom en radie av 30 mil……

Finns det en mening med allt som sker? Förutom att vi trivdes väldigt bra i varandras sällskap så har vi just nu lite svårt att se den.  Men vi kommer nog inte att resa en gång till utan att ha  koll på kartan och tåglinjerna noga noga. Vi kommer inte heller att resa utan att ta med oss den lilla necessären med ett uppfräschnings kit i även om det bara är en dagstur, för man vet ju aldrig vad som kan hända.

Och vi undrar eftersom vi tyckte att det var väldigt dåligt skyltat när det inte stod Alvesta också förutom Malmö Helsingborg  –Hur skulle en person från ett annat land ha gjort för att komma med samma tåg som vi?

Nog om detta, vi är hemma nu vi har sovit ikapp och nästa gång vet vi…….

Ja, jag vill väldigt...

..gärna ställa mig brevid Anna Larsson och höja mitt glas.

En liknande 70-tals skola gick jag i. Jag fick liknande erfarenheter.
-Vilken tid det var!!?

Nu när jag ser skolan från nära håll så vill jag hålla med även i det. Engagemanget och viljan är enorm! Visst finns det saker att göra, som alltid.

Men med en mycket viktig kunskap som åtminstone jag inte såg förr, då när jag gick i 70-tals skolan.

Att dom är där för barnens skull, inte tvärtom. Och att alla ska med.

Nått nytt för hösten kanske...??

...nu har jag suttit i två dagar och filat på min ansökan till en utbildning som startar i höst.

Har just skickat iväg den...pust!

Nu kan jag bara vänta och tänka på annat under tiden...

Rätt roligt faktiskt!