Det gamla hederliga tålamodet…eller…

♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

..kanske enbart tanken att vara till lags en sista gång…vs jag vill göra som jag själv vill…

Fortsättning.

Alla gånger det är första gången vet dom flesta av oss inte riktigt vad vi ska göra. Och som sagt med barn nr 2 har vi erfarenhet och kommer det en trea och en fyra också så vet vi mer och mer, vi vet lite bättre vart vi ska lägga ner krutet. Att vi inte behöver oroa oss i förväg, det brukar ordna sig i det stora om vi gör ett gott arbete i det lilla. Men det är dock olika människor, med olika mix ur den genetiska cocktailen som kommer till oss föräldrar.

Mina tanketråd går vidare till min svärmor som har 11 syskon! Frånsett att hennes mor Aina var gravid minst 12 gånger under sin livstid och frånsett att de bodde trångt och under helt andra förhållanden än i vårt moderna samhälle. Så fick Aina 12 barn som helt självklart hade olika viljor, mål med livet, önskningar och viljor att bli sedda. Då måste man i min värd odla ett enormt tålamod? Hur klarade man av det? Att på bästa sätt fylla varje barn med god växtkraft. Att se och lyfta. En praktisk detalj som att bara få på alla små kläderna när man ska gå ut…ja de stora kan ju hjälpa till när de blivit större förstås. Snacka om att vara arbetsledare i stora mått för att få det att går runt. Och att veta vem man bör börja med för att det ska gå smidigt.

Alla Ainas barn växte med tiden upp och flyttade ut, de spred sig i hela Sverige. I mitt tänk just nu så symboliserar barnens vilja att ge mamma som hade allt hon behövde, något litet, men ändå något som hon behövde. Och som också symboliserar deras olikheter var när mamma Aina som när hon nästan var 80 år och piggelin skulle åka för att hälsa på alla sina barn. Det blev ju som sagt var en både i långvarig och i mil räknat lång resa. Barnen som alla var vuxna, tog var och en emot lilla mamma och alla kom på samma tanke om vad dom skulle ge. Detta utan att prata med varandra. Vilket nog hör den tiden till tänker jag.

Alla gav henne en ny hatt eller mössa!

–För den du har är så ful och behöver bytas ut! sa dom alla på olika sätt till henne.

Och lilla mor Aina hon sa inte till någon av dem att -den jag har på mig, har jag fått av din syster/bror där jag kommer ifrån….av hänsyn. Hon ville att de alla skulle få chansen att ge och det var ju inte så dyrt heller. Men rätt komiskt tyckte hon allt att det var.

Bagaget blev fyllt av huvudbonader och gav oss ett gott skratt när hon berättade om det resan för oss.

♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

fortsättning följer troligtvis…