Jag har blivit kvitt min förkylning, eller vad det nu var som inte bröt ut utan bara tog energi. Värken som jag hade i helgen i handlederna är putz veck. Skönt!
Ja, att solen skiner det är sann glädje. Det är vackert med en klarblå himmel och en sol som strålar. Motsatsen var i morse då regnet strilade och allt var grått och trist.
Glädje är också doften från middagsmaten idag…kyckling, dijonsenap, soja, kantareller och grädde mmm!
Och sist men inte minst, idag så ringde min mamma! För första gången på månader...Vi pratar ju med varandra ofta. Men det är alltid jag som ringer. För hon har inte så lätt att komma ihåg telefonnummer numera…
Hon var fylld av glädje och hon sa som hon gör så ofta nu för tiden –Jag älskar livet! Har du hört det förr Ewa sa hon med skratt i rösten –Jag älskar livet!
Jag svarar leende att -det låter alldeles utmärkt det –bättre kan det ju inte vara. Och det höll hon med om.
Den här gången är det som om jag på ett sätt pratar med min gamla vanliga mamma. Efter söndagens mardröms uppvaknande så är det riktigt skönt. Inte alls så mycket om samma sak om och om igen som det brukar vara. Det är en lurig sjukdom det här vet föresten inte om man kan kalla det för sjukdom när den är ålders relaterad…demens..som så många gånger förr så känns det som om jag inbillat mig att mamma blivit så förändrad. Det är kanske jag som är annorlunda mot förr?
En sak vet jag i alla fall -att nästa gång vi pratar så är det precis som det brukar och är det inte det…jaa då är det ytterligare en glädjedag. Så det här samtalet lägger jag på minnet.
2 kommentarer:
Jag börjar nästan gråta...ja, det gör jag. Av glädjen som du förmedlar... när din mamma sa: "Jag älskar livet!" Vilken fantastisk människa att säga någe sådant... man kan inte annat än svälja gråtet, känna värmen, och bara le.
Man spar dessa minnen som en liten ömtålig vacker glaspärla innesluten i sin stängda hand... som värmer där de ligger... och ibland så öppnar man försiktigt sin hand, och vet att där finns ingen tid... bara vår eviga kärlek tryggt förvarad.
Å som för att svara på din fråga... demens är en sjukdom, oavsett ålder. Man brukar säga att äldre som drabbas får en senil demens.. för senil betyder just det... gammal.
Men den är lika lika grym oavsett ålder... tycker jag.
Jag förstår dina tankar och funderingar... så lika mina egna förut.
Tack underbara vän... för att jag fick dela det fina minnet med dig... tack snälla!
Varm kram..
Elisabeth; -Jag älskar livet är mammas signum nu. Hon vill så gärna förmedla detta till alla som vill höra på. Hon känner att hon har och har haft det så bra. Och det vill hon att vi alla ska veta. Hon vill att vi tar vara på tiden...för trots allt som händer så -är det härligt att leva. Och det som händer `smått och stort` är livet.
Ja jag ska, som du så vackert skriver "spara dessa minnen..." som gör mig glädjefylld med en skärva sorg i.
Tack, tack Elisabeth!
Hjärtekramar
Skicka en kommentar