drömmar som känns allt för mardrömslika för att kunna somna om!
Något undermedvetet talar högt till mig och väcker mig.Vaknar av att min syster i drömmen säger högt och klart –jag luggade mamma!
Okej, låter inte så mardrömsaktigt, men jag vaknar med panikbankande hjärta och tankarna är igång. Ute är det fortfarande mörkt men ett svagt gryningsljus anas.
Lilla mamma som alltid är så glad när jag ringer men som inte är den mamma som jag hade förr. Vet att det är tidens tand…men det är så sorgligt att inte ha kvar sin mamma. Att inte ha henne att dela glädje med längre…å syster som också på sitt sätt glider längre bort….
När jag är vaken kan jag acceptera läget…men tydligen inte när jag sover.
9 kommentarer:
Jag har aldrig upplevt att någon nära mig förändras så som din mamma gjort utan mina äldre har varit klara och "sig själva" tills de tyvärr gick bort. Måste vara väldigt svårt och sorgligt. Kram!
Drömmar speglar ju vårt undermedvetna, våra rädslor och glädjeämnen.. inte konstigt att du blev rädd. Din mor är på "väg någon annanstans" och det måste göra väldig ont. Jag drömmer mycket om barnen att de dör eller ngt annat, fruktansvärda drömmar och efter det måste jag ha lampan tänd..
Emamma; Jaa det är verkligen både svårt och sorgligt (och det speglar sig nu i hela sin uppenbarelse i min dröm)...jag, precis som mamma själv och alla vi runt omkring trodde att just hon skulle vara "sig själv" till slutet. Hur man nu kan tro det undrar jag nu?? Kanske för att hon var/är en sån fantastisk person med en så fantastisk livsinställning...Tackar allra varmast för kramen, den stärker :)
Pangis; Mmm helt rätt, en otroligt stark spegling och i den så känner jag mig som om jag inte är så gammal som jag är i verkligheten. Drömmen lämnade kvar en känsla av att vara barn och bli lämnad...ja det gör ont och behöver bearbetas..jag var inte riktigt beredd! Att ha drömmar om att barnen dör är fruktansvärt!! Fruktansvärt! Tack för dina rader, känns skönt att ha någon därute som hör/läser. Just nu gör det extra gott!
Som den klenaste lilla tröst i världen, och som egentligen inte blir någon tröst alls, men som ändå vill berätta att jag känner så oerhört med dig nu, det är orden... jag förstår. Så väl, varje ord.
Å jag önskar verkligen... verkligen nu... att jag hade någe bättre att komma med än bara några få ord.
Drömmar tar oss med till det undermedvetna, och inte ett dugg kan vi göra för att slippa undan... men jag brukar tänka att då jag har lite svårt att vilja, och kunna, bära somliga svåra saker så rycker det undermedvetna in och försöker göra det istället.
Fånigt, kanske... men det känns ändå bra att ha en någorlunda vettig förklaring till varför jag oftast måste drömma så trist.
Varm varm kram, min vän...
Jag har det kanske framför mig. Med båda föräldrarna. Varm kram till dig.
Elisabeth; Vännen, det är en tröst att veta att du vet. Även om jag tänker att din vetskap är så mycket större, djupare smärtsammare än min.
Tack för din omtanke, för dina ord.
De värmer så gott, jag vet att du vet...Och om drömmar...väldigt intressant hur det undermedvetna jobbar med oss.
Hjärtekramar!
Christina; Tror du? Vet du? Behöver inte bli så vännen..
Men när det är så, så sker tydligen bearbetningen/ acceptansen av läget på flera plan... det vet vi ju eller hur, men jag blev så överumlad.
Varmaste kramarna
Gullungen vad söt hon är:-)
Pangis; *stoltamormorsträckerpåsig*
Jaa, visst är hon!
Kram
E
Skicka en kommentar