Jag har med tiden blivit allt bättre på att packa när jag ska resa någonstans. Oftast med bara ett handbagage som när vi reste till Krakow för att det är så enkelt. Men just då hade jag verkligen behövt en stooor resväska, jag som hittade så snygga kläder där på det stora shoppincentret. Jag packar så att det blir lagom med saker men som passar ihop i olika kombinationer.
Just nu har jag avslutat packningen av väskan som jag ska ha med mig upp till Lulè. Jag har valt en mellanstor variant av resväska. En sån som man kan göra större genom att öppna dragkedjor.
Helt plötsligt märker jag att jag ger mig själv tillåtelse att packa ner utan tanke…Då åker allt upp på sängen igen och jag börjar om från början.
En…EN kofta åker in i garderoben igen. Sen fortsätter jag att packa ner det andra…åter igen utan minsta lilla plan.
Men vad tusan är det med mig?
Så vid det tredje försöket blir det någorlunda rätt…f*-*n det finns ju affärer däruppe om jag behöver något resonerar jag när jag inser att jag inte orkar packa om igen.
Jag drar igen dragkedjan…lyfter upp resväskan för att bära den till ytterdörren…då ramlar allt ur…
Jag har varken spänt fast kläderna med resåren som finns i väskan ELLER dragit igen rätt dragkedja..
Jag som säger, när omgivningen frågar att det känns rätt så lugnt att åka upp och hjälpa min lilla mamma med den här flytten. Inser plötsligt att..
-Det är allt annat än lugnt! Min lilla mamma ska precis som hon själv säger så klart och vist –till sitt allra sista boende….
4 kommentarer:
Nu har jag läst ditt inlägg flera gånger... och jag känner ditt vemod.
Jag är med dig i tanken... varje stund, min vän.
Varm varm kram... o hade jag bott närmare så hade jag kommit över och hjälpa dig med eländespackningen!
Vemodet...jaa du känner rätt och jag vet att du är med. Det känns gott å bra.
Packningen har gått bra mycket bättre än jag trodde innan, så dina tankar har hjälp...tack min fina vän!
Stooor varm kram
Vemod är också vad jag känner. Minnen som kommer av min mammas flytt. Hon flyttade på gamla dar, vid 86 års ålder fr Tornedalen hem till oss. Hon bodde med oss i dryga 3 år innan det efter en hjärtinfarkt blev ohållbart att ha henne hemma. Det var inte lätt att genomföra flytten till äldreboendet...
Jag hoppas jag själv kan vara så pass klok att jag flyttar INNAN det blir ett måste...
Varma omtankeskramar till dig
Dubbelörnen; Nej det är inte lätt med flytt...och visst vore det bra om vi planerade inför det och flyttade INNAN det är dax. Vi har pratat mycket om detta inför mammas flytt. Jag kommer nog att skriva om det här framöver.
Tack för omtankekramarna de värmer
Ewa
Skicka en kommentar