Kullerbytta

Ja, det gör jag rätt ofta i tänket. Men den här var en kullerbytta med en extra saltomortal.

Efter att en lång tid haft extra fokus på bokstäver och att de bland annat finns i böckerna som vi läser och att ge barnen en språkstimulerande miljö på många olika sätt. Så var det dags för barnen där jag arbetar att börja mäta saker. Se lång & kort, hur lång är du och hur lång är jag. Bred och smal… allt på lek så klart.

När det var vår gå till skogendag så bad jag barnen hitta pinnar som vi kunde ta med oss hem. I min tanke så hade jag tänkt ut det så himla bra. Barnen skulle få sortera pinnar efter storlek. Kanske mäta dem, räkna dem…

De hade helt andra glasögon på. Alla pinnar som de hittade var en bokstav som dom kände igen. Titta mitt namn! sa en flicka och mycket riktigt, hennes första bokstav var det.

Nu, flera månader senare så är jag än mer fascinerad av barnens glasögon. Flera barn har alldeles själva börjat sätta ihop bokstavsbilden till ord…va! Några av dem har precis fyllt fyra år!

När jag var 7 år och började skolan, så där på dinosauriernas tid kan tyckas idag, så hade jag en klasskamrat som kunde läsa. Det var högst ovanligt då, där jag bodde ialla fall. Hon fick inte läsa för vår fröken, vilket hon ju kunde. Hon var tvungen att börja som vi andra, med att ljuda……

Jag tar mig för pannan och ruskar på huvudet av det här minnet från förr...