Jag har tänkt väldigt mycket på spinning. Framförallt när jag var utbränd så kom mina tankar att kretsa runt denna träningsform ett antal gånger. Kanske just för att jag är en person som rycks med av bra musik, knoppen gillar att röra sig till häftig musik. Då vet kroppen inte alltid om att den inte fixar det. Att den är alldeles för otränad för att hänga med i ett för högt tempo. Det finns liksom ingen kontakt mellan knopp och kropp då, att det var 20 år sen den höll igång i flera timmar till skön musik utan vare sig trötthet eller träningsvärk. Att den har legat i träda i flera år efter det även om det har varit perioder, långa och korta då det tränats både det ena och det andra…
Jag har tänkt mig hur en sån som jag skulle fungera i en spinningsal. En vinnarskalle som skulle försöka hänga med i grannens tempo och helst köra om även om cykeln står stilla. Detta på grund av att jag är en sån som dras med av bra musik, peppning och om tempot är högt brevid mig…det är här det kan bli riktigt farligt när inte knopp och kropp samarbetar. Om det är nostalgi musik på som Jumping Jack Flash eller 80-tals favoriten som jag också tränade hårt till då som också har titeln Jump ja då är det bara tempo som gäller. Då tror helt plötsligt kroppen & knoppen att Ewa är 25! Ja, man kan ju i och för sig säga att de samarbetar då, men har glömt en nog så viktig sak, Ewa är inte 25!!
När jag var utbränd kunde jag inte ens tänka mig hög rockig musik, jag blev helt matt. Jag trodde aldrig att jag skulle fixa annat än tystnad, softmusik och light rörelser. Jag fick sån träningsvärk när jag provade ett stretchingpass som verkligen var lugnt och stillsamt att jag knappt trodde att jag skulle kunna återhämta mig efter det, det hör till en del av min historia nu. Jag hade ont i olika delar av kroppen hela tiden och satt ofta i bastun för att hjälpa min stackars kropp som värkte. Jag byggde sakta och i ett försök till målmedvetenhet, successivt upp konditionen som snabbt hade gått ner till noll. Det tog tid och jag hade många stunder då allt gick bakåt. Jag hade svårt att tänka mig att jag skulle vara utan energi i kroppen resten av livet, så jag fortsatte träget trots hopplösa perioder.
Nu, när så mycket är så bra. När jag har kommit till en punkt då jag, efter alla år kan räkna mig som frisk. Då jag inte behöver vara orolig de gånger jag blir för trött, att jag ska ska bli sjuk igen. Utan att man blir det ibland och genom att ta hand om sig så hämtar man energi och piggar på sig.
Nu, vill jag slå ett slag för att träna med pulsband. Det kan vara en hjälp även för dig oavsett om du liksom jag har en bakgrund i utbrändehetsträsket eller bara vill börja träna för att det behövs, vore kul och så vidare. Med pulsbandet så tränar jag enbart med och mot mig själv. Sen jag började träna med personlig tränare och hon tyckte att vi skulle köra med det, så har mycket hänt. Jag har förbättrat min kondition avsevärt på dessa veckor. Jag kanske emellanåt behöver höja tempot för jag är lite lat i själ och hjärta, eller så behöver jag sänka det för återhämtning. Allt ser jag på en monitor.
Detta gör att jag återigen har börjat tänka på spinning. Det är lite för tidigt för mig konditionsmässigt ännu. Men ett pulsspinningpass tror jag skulle passa mig som handen i handsken. Jag kör efter mig själv, i det tempo som passar mig. Knoppen och kroppen får gå i skola tillsammans, det behöver dom/jag.
Under tiden lyssnar jag på Crazy!! och vickar på tårna ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar