En intensiv arbetperiod lider nu mot sitt slut. Visst är det mycket mest hela tiden, men det är på ett helt annat vis. Små, otroligt kompetenta barn ska förstå allt det nya som en dag på förskolan har att erbjuda. Allt från att dela oss vuxna med varandra till att förstå strukturen för dagen. Små barn ska bli trygga och känna tillit till vuxna och lära känna nya små kompisar. Äta och sova på nya platser, få tröst och skratta gott…det är mycket som ska läras och förstås. Och helt plötsligt en dag så sitter det.
Vi märker det på att våra samlingar på morgonen blir längre och längre. Barnen vill knacka på burkar där det finns bilder till sånger som vi sjunger. Och helt plötsligt sitter en grupp 1-1½ åringar och lyssnar koncentrerat till en Nallesaga som vi tar fram ur en väska! En Nalle som tittar fram ur väskan och först är lite blyg för alla barnen, får nästan alla att skratta gott. När sen Nalle busar och sätter sig på det vita bordet istället för i den röda stolen så är det otroligt roligt. Vi märker det på att när vi säger att –nu ska vi gå ut, så vet barnen vart det ska gå för att få på sig sina kläder. Och när vi ska äta så travar och kryper en grupp barn precis åt rätt håll…mat är gott! Dit vill vi snabbast möjligt. Vi märker det också att barnen gärna kommer nära-nära och de vet att vi vuxna börjar förstå vad dom säger med sina ögon och sitt kroppspråk, det allra första språket.
För en vecka sen eller två, så funderade jag riktigt ordentligt över mitt yrkesval, lite väl sent kan man tycka... Varför detta liksom? Fast jag självklart vet! Men nu när jag känner att jag är påväg ut ur den intensiva bubblan som jag befunnit mig i så njuter jag bara. Tänk om det gick att återge alla magiska ögonblick som jag får uppleva med barnen, i en bok! En bok med magiska fotografier och berättelser.
Det andra viktiga valet fixade jag genom förhandsröstning idag. Så bra! Så skönt att det är gjort!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar