…och jag är uppe före tuppen.
Jag vaknar efter en skön drömlös natt av att huvudet är fullt av saker-att-göra-idag.
Efter de två kursdagarna så ställde jag bara ner väskan med böcker och anteckningar på golvet i hallen, laddade om inför fredagen som började i snöstorm då jag var först på jobbet. Det vill säga före klockan sju! Det gick bra och dagen blev rätt olik andra dagar. Några kollegor kom inte till jobbet alls för busstrafiken var helt inställd och telefonköerna till de olika taxibolagen kunde nog liknas vid hur det brukar vara en nyårsnatt…upptaget eller man var placerad längst bak i en kö som var oändlig.
Några av barnen fick extra ledigt eller kom lite senare…På parkeringen utanför förskolan/skolan blev det lätt kaos när bilar fastnade och åkte på tvärsan. Det roliga var att alla som dock kom fram till förskolan var så himla glada -JAA vi klarade det! -Nu ska jag bara se om jag kan komma till jobbet också! sa var och varannan. Eller så knatade de som kommit hemåt igen för att sköta jobbet ifrån hemmaplan.
En förälder kom med frostnupna kinder glad och positiv och sa –tänk så många som är ute och går! Så roligt! Var är alla i vanliga fall?? Joo, vi vet båda att alla sitter i sina bilar numera. Men precis det hon sa hade jag också iakttagit genom förskolans fönster där vi hängde både barn och vuxna. Trots oväder så var det fantastiskt att se alla dessa människor som promenerade. De som satt i sina bilar var de man tyckte synd om…undrar om de kom fram?
Nu har vi i alla fall precis lika mycket snö som i julas, så jag kan sluta titta efter vårtecken. Det är bara februari, det brukar snöa då det brukar även vara rätt kallt då det vill säga nu.
Någonstans inom mig tror jag att ett under ska ske. Att det precis som att vintern kom ovanligt tidigt i höstas….så kan våren göra precis samma sak, komma ovanligt tidigt. Jag inser att så blir det inte.
Så nu ska jag fokusera på att strukturera upp min to do lista så att jag vaknar i morgonbitti och vet att jag har läget under kontroll. För nu börjar en intensiv period på jobbet. Jag kanske inte hinner skriva så mycket här på ett tag. Kanske inte heller hinner läsa eller kommentera inne hos er heller.
Men snart är jag här igen!
skrivet senare Åh, jag menar att jag är tillbaks här på bloggen snart igen.
Fotot är från en semester som har varit och den är till för att peppa mig –att det kommer ljusare och varmare tider…snart mycket snart.
6 kommentarer:
Nu är det din tur att ha något fint att se framemot:).
Tänker också på det du skriver om att folk var glada över att ha kommit fram, ett delmål som klarats av.
Så känns det också när vädret är kaotiskt och man inte kan vara helt säker på att allting skall flyta på som vanligt. Man lägger upp små omedvetna delmål som man når och så går man mot nästa.
Ibland är det kanske till och med bra att man får tänka till litet extra, att inte ta allt för givet.
Ha en fin to do- dag!
Kram!
Skönt att ha en to do lista, sådana brukar jag också göra. Men idag har jag en dag utan lista...det är också skönt!
Fick rapport från min dotter som är rektor vid en skola i Stockholm. Hon sa att hon satt i en "sambandscentral" hela fredagen och hade kontakt med föräldrar, lärare och annan skolpersonal som inte kunde ta sig till skolan. Dessutom skulle de ha idrottsdag som naturligtvis blev inställd.
Vi hade också ymnigt snöfall härnere, men inte värre än att jag kunde komma fram till min begravning ett par mil hemifrån på fredagsförmiddagen.
Håller med dig, våren kunde verkligen komma lite tidigar i år.
Kram från Ingrid
Pettas; Mja, näe..tyvärr. Eller det vet man ju inte så noga. Bilden blev missvisande eftersom jag glömde att ändra datumet. Bilden är från en tidigare resa och den skulle peppa mig..det blir varmt och soligt igen..även om jag undrar. :)
Ja, det där med delmål är inte alls dumt såväl i snöstorm som i vanliga vardagen. Och att tänka till så där lite extra är ibland det som gör förändring tänker jag. Man gör ofta samma sak på samma sätt hela tiden.
Kramar!!
Maria; To do listan känns alldeles nödvändig just nu. Har så mycket som ska läsas och skrivas. Annars vaknar jag mitt i natten med en känsla av att jag har glömt något.
I vanliga fall så skippar jag gärna en to do lista..försöker hålla i huvudet och i min almanacka. ;)
Ingrid; Jaa, dagen var kaotisk minst sagt!!! Många som ringde visste inte vart dom skulle börja för att eventuellt ta sig ut...Man är liksom påväg men vet inte om man kanske fastnar någonstans.
Så trist med inställd idrottsdag men det får bli en annan gång istället. Ååååå då kanske det är mer vår pågång. ;))
Kramar till Dig!
Skicka en kommentar